Att förlora ett vuxet barn dikt

Minnesord

Du somnade stilla

då färden fanns slut

från allt vilket ni lidit

Du idag vilar ut

Vi binder ett krans

av minnen

de vackraste och

finaste oss har

Vi vet för att dem inte någonsin vissnar

Hos oss existerar ni ständigt kvar.

Nu slut existerar smärtan

Du funnit frid

Men lämnat hjärtan

Som saknat Dig

Att dö kunna ej artikel farligt

när existensen bjudit vid en

hårdhänt strid.

Att avsomna in, för att flyttas bort

helt varligt,

kan ej artikel mer än stilla frid.

Det kom enstaka ljus enstaka stilla vind

och smekte ömt Din utmattad kind

Liksom en ljus likt blåses ut

Din levnadsdag äger nått sitt slut.

Du går ifrån oss, dock existerar ej borta

I våra idéer ni lever kvar.

En ros fäller sakta bladen

Ett ljus brinner stilla ut

En flämtande livslåga slocknar

En arbetsfylld levnad existerar slut

En tröst inom sorgen Gud oss ger

Att den oss älskar ej lider mer.

Far besitter räckt ut handen

Mor besitter fattat den

På den andra stranden

mötas dem igen.

Genom sorgens mörker

lyser minnenas ljus.

Guds Frid

I minnet ni lever

Du finns ständigt kvar.

I minnet oss ser Dig

precis likt ni var.

I Vårvindens susning

Du somnade stilla

Nu sjukdom samt oro

ej mer utför Dig illa.

Skön existerar vilan

som natten ger

Gott existerar för att veta,

Du lider ej mer.

Minnet lever, detta förmå ej jordas

det är kapabel ej gömmas inom stoft samt grus

Nej, detta skall leva i

fågelsången, inom blomsterdoft

och inom vindens sus.

Nu slut existerar smärtan

Du funnit frid

Men lämnat hjärtan

som saknar Dig.

Tack på grund av allt!

Plötsligt slocknar enstaka låga

som värmt samt såsom givit allt

Ett ljus blåses ut samt hastigt

känns allting isande kallt.

Någonting brister stilla

en röst samt enstaka låt dör ut

Och då förnimmer man tydligt

att ingenting existerar liksom förut.

Möda samt jobb fyllde

ditt liv

Aldrig ni krafterna

sparade

För Dig plats plikten en

säker giv

så länge vilket dagen

varade

Vi tackar till allt Du

givit

av älskade samt omsorg

om oss

och önskar Dig vila för

evigt.

Ljust existerar Ditt minne

Vila inom frid.

Så fanns ni ett länk mot enstaka värld

som var

En Epok, sedan länge förliden

Och tillsammans med hjärtat varmt och

med hjärnan genomskinlig levde

Du helt inom tiden,

Och finge oss be angående enstaka gåva

ännu detta vore, för att bli äldre så

vackert likt ni samt möta vårt

öde sålunda värdigt såsom Du,

när existensen levts färdigt.

Säg ej tillsammans sorg för att han existerar död

Tänk tillsammans lycka för att han levat!

Vi minns dig tillsammans med kärlek

ömhet samt glädje

Du ägde en hjärta så

innerligt gott

Tack samt avsked ifrån oss,

Dina kära

Vi vet, för att oss stod Ditt

hjärta således nära.

Jag drömmer jag vandrar

i skogsområde samt mark

Jag drömmer jag åter är

frisk samt stark

Jag önskar inte någonsin vakna ur

dröm således skön

Ack låt mig erhålla sova

det existerar min bön.

Tack kära Mor på grund av åren

som gått

Tack på grund av all älskade och

omsorg oss fått.

När Far gick försvunnen, därför ensam

blev Din strid

Nu kära Mor, äger även Du

fått frid

Sov, kära numeriskt värde, likt delat

livets öden

i gravens ro förenade

i döden

Vi minns dig tillsammans kärlek

ömhet samt glädje

Du ägde en hjärta så

innerligt gott

Tack samt avsked ifrån oss,

Dina kära

Vi vet, för att oss stod Ditt

hjärta således nära.

Den ro ni länge sökte

den kom mot Dig mot slut

Nu borta existerar bekymmer

Nu får ni vila ut

Tack kära Mor till åren

som gått

Tack till all älskade och

omsorg oss fått.

När Far gick försvunnen, därför ensam

blev Din strid

Nu kära Mor, äger även Du

fått frid

Sov, kära numeriskt värde, likt delat

livets öden

i gravens ro förenade

i döden

Minneslunden fin är

sitt enstaka stund vid soffan där

Gräset blommar var idag

blomman var existerar möjligen jag

Vinden smeker för tillfället din kind

det existerar jag likt existerar din vind.

Du plats vårt allt vid jorden

det finaste oss vet

Vi önskar ni hörde dessa orden

Vi älskar dig inom evighet.

Sakta, därför sakta

Du tynade bort

Vi stod nära Din sida

så hjälplösa blott

Stilla kom döden

kom vilket enstaka vän

tog Dig nära handen

och ledde Dig hem.

Så äger oss vandrat ni och

jag, inom älskade grabb inom hand

Så besitter oss delat varenda dag

i våra drömmars land

Vår lycka plats vår rikedom

nu äger ni gått,

min grabb existerar tom.

Så ärligt samt troget

Du kämpat

för mödorna aldrig

Du vek

Din blick fanns så

trofast samt öppen

Ditt hjärta kände ej svek

Gud märker då stegen existerar tunga

och utmattad dem älskades drag

Han märker då krafterna sviker

och hjärtat träffar mattare slag

Då öppnar han kärleksfullt famnen

och låter dem avsomna inom frid.

Det gick således fort, oss fick ej talas vid

Ditt hjärta pausade samt ni fick frid

Hav tackar till varenda goda år

Men sorgen efter dig existerar svår.

Ditt hjärta liksom klappat således varmt till dem Dina

Och ögon likt vakat samt strålat sålunda ömt

Har stannat samt slocknat mot sorg till dem dina

Men vad ni besitter gjort skall inte någonsin bli glömt

Du bäddas inom hembygdens soliga famn

Där barndomens vagga besitter stått

Vid hembygdens kyrka ni hunnit inom hamn

Och var dina steg ni besitter gått

Det existerar hembygdens tidsangivare såsom ringa

En hälsande ifall frid önskar dem bringa

Du gick därför stilla din väg inom livet

Så tyst samt trogen Din plikt ni gjort

Hav tackar till allt ni inom älskade givit

Ditt minne lever, detta går ej bort.

Du styrde ni ställde

Du ville oss väl

Du älskat oss varenda från bota din själ

Välsignat vare ditt minne.

Ett hjärta från godhet besitter slutat för att slå

Den eviga vilan besitter kommit

Dock finnes ett tröst

Du sover inom ro.

När dina steg besitter tystnat

Finns ändå ekot kvar

När dina ögon slocknat

vi varenda minnen har

Vi spar dem inom vårt hjärta

Tar fram dem då samt då

Så kommer ni till alltid

Att existera på denna plats ändå.

Stilla kom döden den kom vilket ett vän

Tog Dig nära handen samt förde dig hem.

I sorgen finns glädjen till allt ni oss gav

Av älskade samt vård mot dem ni höll av

Redo för att hjälpa, lycklig inom Ditt sinne

Är ni oss samtliga inom älskade minne

Är detta vår inom himmelriket?

Står detta hästhovar inom diket?

Hör jag klockringning för de avlidna hemma inom vår by?

Herren Gud vid porten gläntar

Vinkar åt mig , ler samt väntar.

Och jag nalkas vid ett snövit sky.

I skogarnas sus bland fåglarnas sång

Finns friden på grund av jobb själ

Där önskar jag hitta min sky ett gång

När mot existensen jag säger farväl.

Mor, ni plats äldre, sliten samt trött

Av varenda oro inom existensen ni mött.

Men idag lilla Mor då ni göms inom din grav

Vaknar mot liv allt gott ni oss gav.

Hav tackar kära Mor på grund av din möda, Din strid.

Vi önskar därför innerligt, Vila inom frid!