1 a omvändningen i fm
Ackord
- För övriga betydelser, titta Ackord (olika betydelser).
| I denna produkt |
| används tonnamnen |
| Bess (B♭) samt B. |
| Se olika skrivsätt. |
Ackord (från medeltidslatinetsaccordo – "bringa för att överensstämma" – via franskansaccord[1]) alternativt harmoni existerar inom musiken ett benämning vid minimalt tre toner (i vissa moderna källor minimalt två) såsom klingar tillsammans.[2] Tvåklanger såsom kvinter (så kallade "power chords" inom rockmusik) finns ibland tillsammans med inom grepptabeller på grund av gitarr, samt besitter därför inom modern toner kommit för att uppfattas vilket ackord.
Ackord betecknas tillsammans med symboler kallade ackordanalys samt är kapabel ofta ersätta ackompanjemangsnoter på grund av ackordinstrument såsom gitarr, piano samt dragspel, särskilt mot visor samt populärmusik, samt är kapabel ge musikern större frihet än vad noter ger. Ackordanalys förmå även ge vägledning nära basackompanjemang samt nära jazzimprovisation, eftersom mot varenda ackord hör ett alternativt flera modala skalor.[3] Ackordföljder äger enstaka huvud roll inom europeisk melodier sedan renässansen, samt olika ackordföljer utmärker olika musikstilar.
5-MHz rate; by Bessel analysis, the first sidebands are on 9för att känna igen ackordföljder mot ett ton kallas på grund av harmonianalys, samt ligger mot bas på grund av flerstämmiga arrangemang till flera melodiinstrument såsom inom enstaka symfoniorkester, en storband alternativt enstaka kör. Teorin på baksidan detta studeras inom harmonilära.
Grundläggande begrepp
[redigera | redigera wikitext][redigera | redigera wikitext]
Även angående varenda samklang från numeriskt värde alternativt fler toner teoretiskt sett skulle behärska ses vilket en ackord arbetar man oftast tillsammans med ett standardiserad uppsättning ackord liksom existerar väl inarbetade inom europeisk konst- samt populärmusik.[1] dem vanligaste formerna från ackord inom den västerländska traditionen existerar durackord samt mollackord.
Dessa kunna ses såsom tersstaplade treklanger. ett treklang består från tre toner, för att treklangen existerar ett tersstapling betyder för att dessa toner ligger vid tersavstånd ifrån varandra (eventuellt efter oktavtransponering från ett alternativt flera toner). en annat sätt för att förklara detta existerar för att treklangen består från numeriskt värde tersintervall staplade vid varandra.
Tonerna inom treklangen kallas grundton, musikintervall samt kvint.
Lägen samt omvändningar
[redigera | redigera wikitext]Ett ackord är kapabel läggas inom flera olika lägen alternativt omvändningar, dock betraktas ändå såsom identisk ackord. då tonerna nedifrån samt upp uppträder just inom ordningen grundton, musikintervall samt kvint sägs ackordet existera inom grundläge.
tillsammans med C vilket grundton blir dur- samt mollackorden inom grundläge sålunda:
Beteckningarna C samt Cm, vilket står ovanför noterna, betecknar således C-dur respektive c-moll. Grundtonen fungerar såsom referenston på grund av dem övriga tonerna inom ackordet. Tersen får sitt namn från för att den befinner sig vid tersavstånd ifrån grundtonen (på tredjeplats heltonen inom den skal vilket börjar tillsammans med grundtonen).
Den är kapabel existera små alternativt massiv, ett små musikintervall ger ackordet mollkaraktär samt ligger vid mollskalans tredjeplats ton, medan ett massiv musikintervall ger ackordet durkaraktär samt ligger vid durskalans tredjeplats ton. Kvinten får sitt namn från för att den befinner sig vid kvintavstånd (femte heltonen) ifrån grundtonen (medan den befinner sig vid tersavstånd ifrån tersen).
Ett vanligt dur- alternativt mollackord var tersen existerar nedersta ton sägs befinna sig inom första omvändningen, vilket tillsammans med C såsom grundton blir:
Oavsett ackordets läge anses detta existera vilket maximalt stabilt samt konventionellt ifall grundtonen även existerar baston, detta önskar yttra ifall man även tar grundtonen tillsammans en basinstrument alternativt inom vänster grabb vid en keyboard.
ifall bastonen ej existerar grundton, kunna man ange den efter en snedstreck. inom ackordbeteckningen inom exemplet ovan betraktas ackordets nedersta ton (tersen) även liksom baston, detta önskar yttra ingen ytterligare lägre ton tas från en basinstrument.
Ett vanligt dur- alternativt mollackord var kvinten existerar nedersta tonen sägs befinna sig inom andra omvändningen.
ifall den lägsta tonen även betraktas baston kunna man notera ackordet:
Stämföring
[redigera | redigera wikitext]Vid pianoackompanjemang, orkester- samt körarrangemang använder man ofta stilla stämföring, förutom angående man önskar att nå ett mål eller resultat ett speciell inverkan. nära stilla stämföring från enstaka ackordföljd väljs lägen såsom fullfölja för att tonerna förändras därför lite vilket möjligt.
angående man exempelvis besitter lagt en C-durackord inom inledande omvändningen samt detta följs från A-moll således bör detta läggas inom andra omvändningen, vilket resulterar inom för att endast ett ton ändras.
Alternativt existerar detta vanligt för att välja detta läge såsom ger meloditonen överst.
ifall meloditonen ligger kring tonen C väljer man därmed andra omvändningen från ackordet C.
Tonfördubblingar samt oktavtransponeringar
[redigera | redigera wikitext]Så länge en ackord endast består från tonerna C, E samt G betraktas detta såsom C-dur, samt sålunda länge tonen C dessutom ligger inom basen skrivs ackordet helt enkelt C, i enlighet med ovan.
detta agerar därvid ingen roll angående somliga toner skulle uppträda inom flera oktaver samtidigt, alternativt ifall dem grundlig tonerna existerar utspridda ovan mer än enstaka oktav. Dessa numeriskt värde ackord existerar sålunda båda C-dur:
Vid ackompanjemang förmå dessutom ackord brytas därför för att tonerna ej tas samtidigt, samt ackordtoner är kapabel utelämnas samt kompletteras tillsammans meloditoner, tillsammans flera toner.
Kategori: Harmonikdå man inom notskrift schematiskt bör ange toninnehållet inom en ackord, liksom inom denna nyhet, skriver man dock ut samtliga ackordtoner samtidigt, utan oktavdubbleringar samt inom därför sammanträngt läge vilket möjligt, inom grundläget.
Olika sätt för att notera samt analysera ackord
[redigera | redigera wikitext]Ackord är kapabel benämnas, tecknas samt analyseras vid flera olika vis:
- Inom ackordanalys får en ackord sitt namn efter vilken ton såsom existerar ackordets grundton.
- Inom steganalys får detta namn efter vilket skalsteg grundtonen ligger vid inom tonartens skal, detta noteras tillsammans romerska siffror.
nära tonarten C-dur betecknar siffrorna inom, II, III, IV, V samt oss ackorden C, Dm, Em, F, G7 samt Am.
- Inom funktionsanalys benämns ackordet efter sin funktion inom detta musikaliska sammanhanget mot modell tonika (motsvarar ackord siffra inom nära steganalys), dominant (V) alternativt subdominant (IV) samt deras mollparalleller, nämligen tonikaparallell (VI), subdominantparallell (II) samt dominantparallell (III).
- Inom generalbas utgår man ifrån ackordets baston (som anges tillsammans med notskrift.
Siffror beneath basstämman anger vilka intervall, räknat ifrån bastonen, vilket skall forma ackordet).
- Ackord kunna även tecknas tillsammans tabulatur alternativt vanlig notskrift.
Färgningar
[redigera | redigera wikitext]Att "färga" en ackord innebär för att man tillför enstaka alternativt flera toner såsom ej ingår inom grundackordet (ett dur- alternativt mollackord), och/eller altererar toner vilket ingår inom grundackordet.
Följande färgningar existerar grupperade inom ackordfamiljer baserat vid vilka skaltoner vilket föreslås från ackorden inom fråga. Tonerna inom en ackord existerar nämligen hämtade ifrån ett läge skal vilket utgår ifrån ackordets grundton, samt denna skal är kapabel användas exempelvis nära jazzimprovisation alternativt till för att komponera enstaka ton mot ackordet.
på denna plats följer dem olika familjerna specificerade till grundackorden C-dur samt C-moll.
Maj-familjen
[redigera | redigera wikitext]I grundackordet C-dur ingår tonerna C (Grundton), E (Stor ters) samt G (Kvint). Inom jazz existerar rena durackord ovanliga, utan istället används ofta nästa kulörta durackord, såsom varenda ingår inom maj-familjen.
CΔ7, CΔ, Cmaj7 alternativt CM7 betecknar "major 7", vilket betyder "Stor septima" vid svenska.
Ackordet består förutom från en C-durackord (C, E samt G) även från tonen B, vilket utgör massiv septima:
Ackordet skulle inom teorin även behärska betecknas Em/C (e-moll tillsammans med C inom basen). Notera för att M7 ej skall sammanblandas tillsammans m7 (moll7). Färgningen existerar vanlig från tonikaackord (ackord siffra inom inom tonarten, exempelvis Cmaj inom tonarten C) såväl såsom subdominantackord (ackord siffra IV inom tonarten, exempelvis Cmaj inom tonarten G-dur).
inom tonarten C-dur existerar således CΔ7 såväl likt FΔ7 vanliga.
These FM systems are unusual, in that they have a ratio of carrier to maximum modulation frequency of less than two; contrast this with FM audio broadcasting, where the ratio is around 10,000mot Cmaj passar därför för att spela både C-durskala samt C-lydisk skal (samma toner liksom inom G-durskalan).
C6 betecknar enstaka fyrklang bestående från C-durackordet toner (C, E samt G) samt tonen A, liksom utgör sext:
C6 samt Am7 (Amoll7) består från identisk toner, tillsammans skillnaden för att Amoll7 besitter A vilket grundton, medan C6 äger C liksom grundton.
Färgningen existerar vanlig nära tonikaackord (ackord siffra inom inom tonarten), exempelvis såsom slutackord inom äldre jazzmusik.
C5 alternativt Cno3, "kvintackord", existerar inom egentlig fras ej riktigt ackord, utan enbart en intervall bestående från grundton C samt kvint G:
Eftersom varken durters (E) alternativt mollters (Ess) ingår saknar ackordet klar dur- samt mollkaraktär.
Inom rockmusik kallas klangen "power chord" samt förmå ersätta på grund av samtliga dur- samt mollackord (nummer inom, II, III, IV, V samt oss inom tonarten).
Csus2 existerar ett treklang bestående från grundton C, massiv kort tid D samt kvint G. Tersen E uteblir inom detta ackord:
Förkortningen ”sus” står på grund av suspended alternativt suspension, vid svenska förhållning.
Tonen D utgör enstaka förhållning liksom inom traditionell harmonik förväntas upplösas genom för att förändras mot E (eller mot Ess).
Se olika skrivsättBeteckningen Cadd9 (stor nona) existerar enstaka fyrklang bestående från identisk toner, tillsammans med skillnaden för att detta även innehåller massiv musikintervall E. Csus2 skulle således inom teorin även behärska betecknas Cadd9no3.
Csus4 alternativt Csus existerar enstaka treklang bestående från grundton C, kvart F samt kvint G.
Kvarten F utgör förhållningen, liksom kunna förväntas upplösas genom för att falla mot E (eller mot Ess):
Ackordet innehåller identisk toner vilket Fsus2, dock äger bastonen C. Den relativt ovanliga beteckningen Cadd11 avser ett fyrklang såsom består från identisk toner, dock även innehåller durters E. Ofta kombineras susackord tillsammans med enstaka septima, resulterande inom fyrklangen C7sus4.
Kombineras detta dessutom tillsammans med ett massiv nona, resulterar detta inom femklangen C9sus4, vilket innehåller identisk toner likt gm7/C (gmoll7 tillsammans C inom basen). Båda dessa septimaackord existerar starkt besläktade tillsammans C11, titta nedan.
CΔ9, Cmaj9 alternativt CM9 existerar ett femklang bestående från ackordet Cmaj7 (C, E, G samt B) kompletterad tillsammans med ett massiv nona (tonen D):
Ackordet är kapabel beskrivas liksom en C9, var små septima (Bess) ersatts tillsammans med massiv septima (B).
Beteckningar större än 7 innefattar underförstått även septima, inom detta fall massiv septima.
Ackord (från medeltidslatinets accordo – "bringa att överensstämma" – via franskans accord[1]) eller harmoni är inom musiken en benämning på minst tre toner (i vissa moderna källor minst två) som klingar tillsammansAckordet skulle inom teorin även behärska betecknas Em7/C alternativt G6/C, samt tas ofta liksom fyrklangen G/C. Notera för att CM9 ej får sammanblandas tillsammans Cm9 (Cmoll9). Färgningen existerar vanlig inom jazz samt pop nära tonikaackord (ackord siffra inom inom tonarten) såväl vilket subdominantackord (ackord siffra IV inom tonarten).
C6add9 alternativt C6/9 existerar enstaka femklang bestående från C-durackordets toner (C, E samt G) samt sexten A samt nonan D:
Dominantfamiljen
[redigera | redigera wikitext]C-dominantfamiljen består från olika kombinationer från C7-ackordet (septimaackordet), exempelvis C9, C11 samt C13.
Dominantfamiljen används bland annat inom dominantackordet (nummer V inom tonarten) samt strävar fram mot en ackord vilket ligger enstaka kvart upp alternativt ett kvint ned (exempelvis följs ackord V från ackord I). C-dominantfamiljens ackord fungerar ofta vilket siffra V inom tonarterna F-dur samt F-moll, samt strävar därför fram mot för att upplösas inom en F-dur- alternativt F-mollackord (tonika alternativt siffra inom inom den tonarten).
inom samband tillsammans med enstaka transponering används ofta den nya tonartens dominantackord följt från tonikaackordet, exempelvis D7 följt från G på grund av för att transponera mot tonarten G-dur, samt D7 följt från Gm på grund av för att transponera mot tonarten G-moll. nära blues existerar samtliga ackord inom allmänhet septimaackord alternativt mollseptimaackord, eventuellt tillsammans med andra färgningar, samt då passar bluesskalan mot ackordet.
The modulation index should be a number between 0 and 1mot C-dominantfamiljens ackord passar inom allmänhet C-mixolydisk skal (samma toner liksom inom F-dur, eftersom C7 utgör dominantackord inom tonarten F-dur) såväl liksom C-, F- samt G-bluesskalorna. inom viss litteratur innefattas även alterneringarna -5 (+11),+5,-9,+9 (-10) inom dominantfamiljen, inom ytterligare litteratur räknas dem senare mot särskilda undergrupper eftersom dem inom flera fall motsvarar andra skalor.
C7, en septimaackord, existerar den vanligaste färgningen. C7 existerar enstaka fyrklang likt förutom C-durackordets toner (C, E samt G) även innehåller enstaka små septima B♭ Septimaackordet utgör ofta dominantackord, detta önskar yttra ackord siffra V (romersk femma) inom tonarten, samt följs vanligen från tonikaackord, detta önskar yttra ackord siffra inom inom tonarten.
833 100 83Exempelvis existerar C7 vanligt inom tonarterna F-dur samt F-moll, samt följs då från en F-durackord respektive en F-mollackord. inom modern jazz (1950-tal samt senare) existerar C7 ovanligt, utan ersättes tillsammans mer avancerade färgningar, exempelvis C9, C11 samt C13.
C9 existerar enstaka femklang bestående från en C7-ackord (C, E, G samt små septima B♭) samt ett massiv nona (i detta fall tonen D).
Notera för att inom allmänhet inkluderas septima inom ackord tillsammans färgningar högre än 8. Ackordet skulle inom teorin även behärska betecknas Gm6/C (Gmoll6 tillsammans C inom basen). Ackordet får ofta funktion från septimaackord, samt existerar således vanligt vilket dominantackord (ackord siffra V inom tonarten).
Cadd9 existerar ett fyrklang bestående från en rent C-ackord (C, E, G) samt enstaka massiv nona (D).
Notera för att "add" innebär undantag ifrån regeln för att septiman ständigt inkluderas nära färgningar högre än 8. Nonan läggs ej sällan likt enstaka massiv kort tid, detta önskar yttra enstaka oktav ned. Ackordet existerar således starkt besläktat tillsammans Csus2. Färgningen existerar vanlig inom synnerhet inom country- samt popmusik, nära samtliga durackord inom tonarten (ackord siffra inom, IV samt V, detta önskar yttra tonika, subdominant samt dominant).
C7♭9 alternativt C7-9är ett femklang bestående från ackordet C7 (tonerna C, E, G, B♭) samt ett förminskad nona (D♭).
Ackordet skulle inom teorin även behärska betecknas C#dim7/C, Edim7/C, Gdim7/C alternativt B♭ dim7/C.
C7♯9, C7+9, C7♭10 alternativt C7-10är enstaka femklang bestående från C7-ackord (C, E, G, B♭) samt massiv nona (D#), liksom alternativt kunna kallas små decima (E♭).
från dessa toner existerar kvinten (G) minimalt betydande. Ackordet existerar enstaka blandning från dur- samt mollseptimaackord, samt existerar vanligt inom blues. inom rockkretsar kallas ackordet Henrix-ackordet.
C11 existerar ett femklang bestående från identisk toner såsom C9, kompletterad tillsammans med den elfte tonen F. C11 betecknar väsentligen identisk ackord såsom C9sus4, samt existerar besläktad tillsammans C7sus4.
inom teorin ingår även enstaka musikintervall inom elvaackordet, dock den tas sällan. en D11-ackord är kapabel ofta förenklas samt tas såsom C/D (C-ackord tillsammans D inom basen). Ackordet får ofta funktion från septimaackord, samt existerar vanligt likt dominantackord (ackord siffra V inom tonarten), bland annat inom gospel samt soul.
C7♯11 alternativt C7+11 existerar ett sexklang vilket kunna beskrivas liksom en C-durackord tillsammans med en överlagrat Bb+5-ackord, detta önskar yttra tonerna C, E, G, Bb, D samt F#.
C13 existerar ett sexklang bestående från identisk toner såsom C11 samt den 13:e tonen A, såsom även förmå beskrivas likt enstaka sext likt tillsammans fördel tas minimalt enstaka oktav upp.
Ibland tar man detta såsom femklangen B♭ maj/C. Ibland betraktar man detta istället vilket enstaka kombination från septima- samt sextdurackord, samt tar detta då likt fyrklangen C, B♭, höga E samt höga A. Förr förekom ackordbeteckningen C76 på grund av ungefär identisk ackord. Ackordet får ofta funktion från septimaackord, samt existerar således vanligt liksom dominantackord (ackord siffra V inom tonarten) inom modern jazz.
C(#5), C+5, C+ alternativt Caug, "plusackord", betecknar enstaka treklang bestående från grundton C, musikintervall E samt överstigande kvint G#, (som ersätter durackordets kvint G). Observera för att baskomp tillsammans med växelbas (omväxlande grundton samt kvint) ej passar mot detta ackord.
Jazzimprovisation mot plusackord sker ofta tillsammans heltonsskalor. Ackordet förmå beskrivas likt stora terser staplade vid varandra. C5+ består från identisk toner såsom E5+ samt G#+, dock tillsammans med basen C. Således kunna man yttra för att detta bara finns fyra "plusackord": C+5, C#+5, D+5 samt D#+5. Övriga åtta plusackord innehåller identisk toner liksom något från dessa, dock tillsammans ytterligare baston.
Notera för att C#5 samt C(#5) existerar numeriskt värde skilda ackord. Ofta kombineras den överstigande kvinten tillsammans med enstaka septima, resulterande inom ett fyrklang såsom betecknas C7(#5), C7+5, C+7 alternativt Caug7. Oavsett detta därför strävar ackordet mot för att upplösas inom ackordet F, samt detta tillhör därför dominantfamiljen.
Moll-familjen
[redigera | redigera wikitext]I grundtreklangen C-moll (Cm, Cmi alternativt C-) ingår tonerna C (grundton), E♭ (liten ters) samt G (kvint).
Moll-familjens ackord existerar mollparalleller mot durackord enstaka små musikintervall upp. Exempelvis existerar Cmoll-familjen mollparallell mot Ess-majfamiljen, samt äger liknande funktion inom ett låt. Inom jazz existerar rena mollackord ovanliga, utan istället används ofta nästa nyanserade mollackord ifrån moll-familjen.
Cm7, Cmi7 alternativt C7- existerar en mollseptimaackord, detta önskar yttra enstaka fyrklang bestående från C, E♭, G samt B♭.
Notera för att Cm7 ej skall sammanblandas tillsammans CM7 (maj7). Cm7 skulle inom teorin även behärska betecknas E♭/C. Cm7 samt E♭6 består från identisk toner, tillsammans med skillnaden för att inom Cm7 existerar C grundtonen samt inom E♭6 existerar E♭ grundtonen.
Cm6 existerar ett fyrklang bestående från Cmolltreklangen (C, E♭ samt G) samt sexten A.
Cmadd9 existerar ett fyrklang bestående från Cmolltreklangen samt nonan D.
Cm9 existerar enstaka femklang såsom består från identisk toner såsom E♭maj7/C.
Cm11 existerar enstaka sexklang vilket består från identisk toner såsom E♭maj9/C, dock vilket ofta tas utan kvint samt nona, detta önskar yttra liksom fyrklangen B♭sus4/C, samt existerar vanlig inom fusion (jazz-rock).
Dim-familjen
[redigera | redigera wikitext]Cdim7 alternativt C°7 (dimackord, förminskat septimaackord) existerar enstaka fyrklang bestående från grundton, små musikintervall E♭, förminskad kvint G♭ samt förminskad septima A. Såväl kvint G liksom musikintervall E uteblir inom detta på denna plats ackordet, varför detta ej passar för att spela växelbas mot ackordet.
Notera för att förkortningen Cdim vanligen betecknar dimfyrklangen Cdim7, dock inom vissa jazzböcker samt musikteoriböcker betecknar Cdim den ovanliga dimtreklangen Cm-5 (ekvivalent tillsammans Cm(♭5)), vilket består från tonerna C, E♭ samt G♭. Ackordet kunna beskrivas såsom små terser staplade vid varandra. Cdim7 består från identisk toner liksom D#dim7, F#dim7 samt Adim7, dock tillsammans med basen C.
Man är kapabel yttra för att detta bara finns tre dim7-ackord: Cdim7, C#dim7 samt Ddim7. Övriga dimfyrklanger innehåller identisk toner liksom något från dessa, dock tillsammans med ytterligare baston. mot Dim-familjens ackord passar dimskalan.
V m (V m sin 2 f mt) (sin 2 f ct) 2 AM V c sin 2 f ct 96 Chapter 3 Information or modulating signal v m V c Output v 2 V c sin 2 f t V m sin 2 fSe även C7-9 inom dominantfamiljen, vilket kunna beskrivas likt en dimackord tillsammans med ytterligare bas, exempelvis C#dim/C.
Halvdim-familjen
[redigera | redigera wikitext]Cm-5 alternativt Cm(♭5) avser ovan nämnda dim-treklang (som inom vissa skrivna verk betecknas Cdim alternativt C°, vilket inom dem flesta skrivna verk emellertid avser dim-fyrklangen Cdim7 alternativt C°7) .
Cm7♭5, Cm7-5 alternativt Cø7 existerar en halvdimackord, alternativt mollseptimaackord tillsammans sänkt kvint, detta önskar yttra enstaka fyrklang bestående från C, E♭, G♭ samt B♭. Ackordet betecknas ibland även E♭m/C.