Stadsteatern stockholm 25 februari extra

Det fanns Elisabeth Hauptmann, Bertolt Brechts pålitliga samarbetspartner vid 1920-talet, liksom inledningsvis uppmärksammade John Gays Tiggarens opera. enstaka fräsch uppsättning inom London ägde blivit enstaka massiv succé samt Elisabeth Hauptmann strukturerade genast fram texten samt satte igång tillsammans med enstaka grovöversättning.

Den tyska översättningen, vilket denna sysslade tillsammans med varenda ledig stund, gav denna mot Brecht, scen till scen. Brecht plats nära den tiden djupt engagerad inom enstaka ytterligare, personlig samt många målinriktad teaterstycke vilken denne lovat enstaka regissör.

Det hindrade honom dock ej ifrån för att kasta sig rakt in inom en nytt projekt; redan då njöt denne från för att påbörja oräkneliga saker samtidigt.

han ägde ständigt haft uppslag, halvskrivna scener samt pjäser vilket nedsänkt samt drällde samt denne slängde inte någonsin försvunnen ens den minsta lilla papperslapp ifall denne krafsat ner några mening vid den. inom Gays teaterstycke träffade han horor samt hallickar samt bönfällare ifrån 1700-talets London samt dem fascinerade honom. Varför ej låta dem prata hans tungomål, Brechts språk?

Tanken tilltalade honom samt utan krav, nästan liksom avkoppling, började han jobba tillsammans enstaka scen.

denne behöll detta denne uppskattade, strök utan pardon detta denne ej ville äga kvar samt skrev sedan nya scener såsom detta passade honom.

Han ägde ständigt betett sig därför. Hans beundrare talade ifall adaption samt omskrivning: hans motståndare kallade hans teknik på grund av plagiat, piratbeteende, skamlös stöld. denne använde sig från dem förlagor såsom denne ville samt kunde.

han brydde sig ej angående detta handlade angående stora klassiker alternativt samtida författare, ifall detta plats Villon, Marlowe alternativt Shakespeare, Kipling, Gorkij alternativt Klabund.

Under bota hans liv blåste detta (därför) enstaka kraftfull väsentlig bris kring Brechts kortklippta skalle. Vissa menade för att detta ej plats konstigt alls: hos ett sådan unik talang således önskar dem trångsynta ständigt hitta fel.

andra menade (också) för att detta ej plats konstigt alls: enstaka sådan farlig skojare måste vänta sig ett rättvisans dom. enstaka kompis mot mig, ifrån den tiden inom Berlin, sade mot mig på grund av en tag sedan: ”varenda människa vet för att Brecht ej existerar således noga tillsammans upphovsrätt. Självklart snattar denne – dock denne utför detta vid en genialt sätt samt detta existerar vilket vilket räknas”.

Elisabeth Hauptmann visade, hur liksom helst, test vid enstaka trygg emotion, då denna vintern 1927-28 fäste Brechts uppmärksamhet vid Tiggarens opera.

Videoklipp och trailers från Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm

inom den fann han just den blandning från exotisk samt aktualitet liksom denne behövde inom sitt eget skapande. Texten plats vilket vätska vid hans personlig poetiska kvarn.

Men ej många kunde göras åt originalmusiken, skriven från Pepusch. Brechts tungomål formligen skrek efter en nytt musikaliskt formulering såsom kunde förmedla dess tempo, driv, modernitet samt stor mängd tillgångar eller förmögenhet inom både höga samt låga toner.

en arbete liksom ej kunde göras inom enstaka handvändning. detta måste angripas utan press samt utan deadline.

Som en febertermometer i samtidens armhåla

ursprunglig då Brecht skrivit tydligt flera scener, demonstrerat dem på grund av enstaka regissör samt fått filmskaparen intresserad; inledningsvis då skulle den frågan bli akut.

Så Brecht samt Weill påbörjade sitt andra samarbete.(De ägde redan arbetat ihop tillsammans med Mahagonny, 1927.) Tolvskillingsoperan skulle bli deras inledande helaftonsföreställning.

Weill samt jag bodde nära den på denna plats tiden vid ”Pension Hassforth” nära Luisenplatz.

oss kallade detta på grund av ”Pension Grieneisen” efter enstaka känd begravningsentreprenör inom Berlin. Bilder tillsammans med blodig eller täckt med blod jaktscener dominerade dem numeriskt värde rummen samt möblerna fanns målade inom begravningssvart. Weill ägde numeriskt värde alternativt tre studenter. han skrev bedömning till Berlin-radions musikprogram på grund av för att utveckla vår dåliga vetenskapen om resurserhandel och finans.

Jag plats lycklig på grund av varenda temporärt sysselsättning vid någon förortsteater.

Kurt satte sig klockan nio varenda morgon nära sitt skrivbord på grund av för att börja komponera. han använde knappt pianot alls, förutom då han ville låta sin pipa vila enstaka stund. då denne verkligen sjönk ner inom sitt sysselsättning blev han lycklig såsom en unge.

Fasta arbetstider plats något heligt till honom. denne avbröt dem endast ifall denne fanns tvungen för att vandra vid repetitioner vid teatern. Brecht besökte oss sällan vid pensionatet; han föredrog för att andra besökte honom istället. Kurt tyckte detta plats bra; detta plats bara då han komponerade vilket denne föredrog sina egna fyra väggar.

Brecht bodde då inom ett små vindsvåning tillsammans med takfönster nära Knie.

denne ägde varken golvbeklädnad alternativt gardiner, dock detta fanns enstaka massiv vedkamin, en tungt möbel såsom pryddes från enstaka skrivmaskin, en staffli tillsammans med kostym- samt scenografiskisser samt längs väggen ett överdimensionerad sittgrupp. vid den soffan samt vid samtliga tillgängliga stolar satt dem flera studenter (både manliga samt kvinnliga) vilket ständigt omgav Brecht.

Bara Brecht egen, liksom nära den på denna plats tiden såg mager samt bräcklig ut, satt inte någonsin ner. denne gick, fram samt tillbaka, insvept inom röken ifrån den tunna cigarr denne sällan släckte. han slängde inledningsvis ut enstaka blixtrande fråga mot enstaka lärjunge samt kastade sedan raskt svaret ovan mot ett ytterligare.

Hans mörkbruna ögon glittrade. Hans smala vita sker gestikulerade oavbrutet samt denne översatte omedelbart varenda fras mot teaterns tungomål. Ibland skakade denne från återhållet skratt; sen föll han ihop inom enstaka sittmöbel, slog sig vid knäna tills han skrattat tydligt, gnuggade sig inom ögonen tillsammans båda händerna samt sade ”Ja, sånt existerar livet…”

När Weill besökte honom, då viktigt jobb skulle göras, sålunda gick studenterna därifrån.

detta existera bara Elisabeth Hauptmann samt jag vilket ofta blev kvar. Sedan började dem numeriskt värde för att diskutera. inom läka mitt liv äger jag inte någonsin stött vid någon såsom kunnat lyssna lika utmärkt vilket Kurt. denne spetsade verkligen öronen samt tillsammans med sina tjocka glasögon kunde man äga tagit honom till ett teologi-student.

han gav precisa svar tillsammans med sin lugna, djupa röst – tillsammans en litet stråk från ironi inom sig. ett sektion misstog detta till arrogans, fast detta inom själva verket bara fanns blyghet. Brecht samt Weill behandlade varandra tillsammans med den största respekt även då dem tyckte olika, dock deras relation djupnade inte någonsin mot enstaka sann vänskap, vilket detta senare, på grund av Weills sektion, kom för att utföra tillsammans både Georg Kaiser samt Maxwell Anderson.

Ibland tog Brecht upp gitarren samt spelade några ackord på grund av för att ge Kurt ett aning angående sin vilja. Kurt noterade detta tillsammans med sitt lilla allvarliga leende. han sade inte någonsin nej; denne lovade ständigt för att gå vidare inom Brechts anda, även då denne arbetade hemma hos sig.

Utan för att oss visste detta ägde ett ung artist, inom start från 1928, bestämt sig till för att öppna enstaka färsk scen.

på grund av syftet eller målet ägde han hyrt Theater am Schiffbauerdamm – detta fina gamla byggnad såsom mirakulöst nog ej förstördes beneath kriget, utan står var än inom solens tid, likt detta gjorde då, inom rött samt vitt samt guld samt tillsammans med nymfer, tritoner samt gipsänglar, tillsammans med all sin underbara kitsch.

nära den tiden plats teatern nästan bortglömd trots för att den nedsänkt inom detta bästa teaterdistriktet, bara en stenkast ifrån Friedrichsstrasse. gömd på baksidan stora kontorshus ägde den hamnat inom enstaka sorts törnrosasömn. Den unge samt företagsamme skådepelaren Ernst Robert Aufricht började genast söka efter en nytt stycke liksom skulle behärska återöppna teatern samt utföra den omtalad tillsammans med enstaka gång.

denne engagerade Heinrich Fischer vilket litterär skribent samt Caspar Neher liksom scenograf, kallade mot sig teaterförläggare samt besökte outtröttligt dem ett fåtal kaféer inom Berlin vilka frekventerades från den tidens mycket kända bohemer. Auftricht träffade faktiskt Brecht till inledande gången just vid en från dessa kaféer, kaffebar Schlichter.

Självklart, sade Brecht,(när Auftricht visade sig intresserad från hans arbete) denne höll ju just vid tillsammans med en nytt stycke, dock detta fanns omöjligt för att yttra då pjäsen skulle artikel färdig samt dessutom ägde denne redan lovat försvunnen den mot enstaka ytterligare regissör.

För vårt aktuella program inom teater, dans, musik, konst/design, litteratur och forum/debatt

dock – vänta lite – denne ägde ju ytterligare ett teaterstycke vid gång, något denne börjat tillsammans nära sidan från. Sex scener plats redan klara samt han ägde inget emot för att låta Auftricht titta vid dem.

Några dagar senare, enstaka regnig eftermiddag, skickade Auftricht sitt hembiträde mot Brecht på grund av för att plocka upp eller ta manuset. Auftricht hävdade senare för att manuset varit halvt genomdränkt då denne fick detta.

dock Auftricht läste, hans skribent Fischer läste samt – förbluffande nog – sålunda ville båda sätta upp pjäsen.

Premiären skulle bli vid teatersäsongens inledande natt. ingen verkade äga brytt sig ifall alternativt tänkt vid musiken överhuvudtaget. Auftricht äger sagt för att man mot ett start ej ens nämnde någon musik.

Först korrekt långt senare, då Brecht levererade fler scener, påpekade han för att detta fanns melodier även, skriven från ett viss Kurt Weill.

Auftricht blev bestört. Kunde detta artikel samme Weill likt blivit ökänd inom läka Tyskland vilket den atonala musikens enfant terrible?

Till senaste sade ändå Auftricht mot Brecht för att detta nog skulle bli god. dock samtidigt bad han inom hemlighet enstaka ung musiker nära namn Theo Mackeben för att titta närmare vid Pepusch originalmusik mot stycket.

angående Weill skulle visa sig äga skrivit en helt omöjligt partitur, sålunda skulle detta därmed vandra för att falla igen vid ett lite uppfixad utgåva från den gamla musiken.

Nästa sak likt Auftricht bestämde sig till fanns för att flytta fram premiären mot den 28:e augusti. på grund av Brecht, likt avskydde fasta slutdatum fanns detta enstaka kalldusch.

detta diskuterades därpå livligt samt bestämdes för att Brecht samt Weill skulle lämna Berlin. ifall dem pausade inom staden skulle dem inte någonsin hinna tillsammans för att bli klara inom period. Någon föreslog enstaka små bygd vid Rivieran såsom tillflyktsort till dem båda.

Dramaten rullar ut röda mattan och bjuder in till en musikalisk galaföreställning till kapitalismens ära

Flera utrymme reserverades samt den 1:a juni for oss iväg. Kurt samt jag tog tåget, Brecht körde automobil tillsammans med Helene Weigel samt sin son Stefan. Brecht ägde hyrt en bostad nära landremsa vid havet samt oss ägde hyrt en lokal vid en pensionat inom närheten. dem numeriskt värde arbetade liksom tokiga, dygn samt kväll. dem skrev, redigerade, ändrade, strök samt skrev om; dem avbröt bara sitt sysselsättning till några minuter nära havet, då samt då.

Jag är kapabel ännu idag titta Brecht framför mig, vadande inom vattnet tillsammans upprullade byxben, keps vid huvudet, den konstanta cigarren inom munnen. Jag minns ej för att denne någonsin doppade sig. denne måste varit lite skrämd på grund av vatten.

Själv ägde jag tilldelats Jennys roll inom pjäsen. Auftricht berättade senare till mig för att detta fanns inledningsvis då han hört mig sjunga Tangoballaden, såsom han helt övergivit tanken vid för att nyttja Pepusch gamla toner.

då oss kom åter mot Berlin, plats Brecht samt Weill inom princip färdiga tillsammans med sitt sysselsättning. Engel, likt skulle regissera, kunde uppleva sig tillfreds.

Kulturhuset Stadsteatern är Stockholms mötesplats för alla

Nehers scenografiskisser fanns redan färdiga sen flera veckor samt man fanns överens ifall hur detta skulle komma för att titta ut. idag plats detta dags på grund av repetitioner!

Och detta fanns då enstaka hel kedja från oturliga händelser tog sin start. Jag fråga ifall detta någonsin inom teaterhistorien varit således flera olyckliga tillbud sålunda nära inpå enstaka premiär.

läka Berlin pratade angående Auftrichts bekymmer. en missöde följde vid en annat. Klabund plats döende inom Davos. Hans fru Carola Neher, liksom skulle varit den perfekta Polly, fanns tvungen för att ställa in repetitionerna samt stanna tillsammans honom inom Schweiz. Auftricht ringde samtliga denne kunde anlända vid på grund av för att försöka ersätta hon.

mot slutligen gav denne rollen mot den unga Roma Bahn. Sedan blev skådespelaren liksom skulle spela Peachum – besitter jag fel alternativt fanns detta Peter Lorre? – tvungen för att avsäga sig rollen. Erich Ponto kallades in (från Dresden) till för att ta hans område. Vår Mackie Kniven – den komiska musikalstjärnan Harald Paulsen samt vår Mrs Peachum, den populära kabaretartisten Rosa Valetti, slutade inte någonsin för att klaga vid ”den förskräckliga pjäsen”.

Rosa Valetti, vars personlig repertoar verkligen ej ständigt plats sålunda rumsren, skrek samt hotade tillsammans för att denna inte någonsin skulle framföra ”snusket” inom Balladen ifall sexmissbruket. vid repetitionernas sista solens tid skrev denna kontrakt tillsammans ett ytterligare scenkonst, fast övertygad angående för att Tolvskillingsoperan skulle finnas vid repertoaren högst inom ett sju dagar.

Helene Weigel fick då plötsligt ett förfärlig koncept ifall hur denna skulle utföra bordellmamman – enstaka benlös figur `a la Lon Chanley inom ett gammaldags rullstol- varpå denna plötsligt drabbades från blindtarmsinflammation samt även denna blev tvungen för att ersättas.

Paulsen, liksom fanns ovanligt fåfäng, även till för att existera artist, ville för att hans inledande entré vilket Mackie Kniven skulle existera rejält förberedd, redan inom texten.

Under hela året erbjuder vi en mängd föreställningar, konserter, utställningar, samtal och våra bibliotek – välkommen till nya perspektiv, varje dag!

han bad angående ett låt likt bara skulle handla angående honom, då ridån gick upp. angående möjligt skulle sången gärna även nämna den himmelsblå kravatt denne ämnade bära. Brecht lyssnade surmulet samt sade ej en mening, dock redan nästa ljus kom han tillsammans med texten mot Moriatet mot Mackie Kniven samt bad Weill för att notera toner mot den.

ingen från oss kunde ana för att just den sången skulle komma för att bli enstaka hit världen ovan. Sången plats byggd likt dem sånger vilka brukade sjungas vissångare vilket framträdde vid marknader samt inför publiken framförde komplicerade beskrivningar från ökända brottslingars hemliga förbrytelse. Weill skrev ej bara sången ifrån enstaka dygn mot ett ytterligare, denne hittade även genast den man tillsammans med positiv, vilket kunde bli ett sektion från föreställningen.

denne hette Bacigalupo. Paulsen fick ej egen sjunga sången. Uppgiften gavs mot Kurt Gerron, likt ägde ett dubbelroll vid scenen samt gjorde både Tiger Brown samt enstaka gatuartist.

Jag förmå ej längre minnas vem likt kom backstage på grund av för att kika, dem var dagarna, dock jag minns Leon Feuchtwanger alldeles klart. Hans bidrag plats en utomordentligt förslag: detta fanns han vilket kom vid titeln Tolvskillingsoperan.

Brecht gick omedelbart tillsammans med vid den samt identisk ljus syntes den nya titeln inom stora tecken utanför teatern. Fritz Kortner, Aufricht samt Engel plats samtliga motståndare mot finalens kör. ”Det på denna plats måste bort” sade dem ”det låter såsom Bach, samt detta finns ingen lokal på grund av Bach inom Tolvskillingsoperan”.

dock Weill ville ej stryka grupp. Neher ville även behålla kören. ”Om ni ger tillsammans med dig samt stryker den” sade han mot Kurt ”då existerar jag ljus tillsammans med dig”. Kören blev kvar.

Kostymrepetitionen/genrepet före premiärkvällen blev enstaka fars. detta höll vid mot klockan fem vid morgonen. varenda fanns helt slut. varenda skrek samt svor åt varandra.

Bara Kurt behöll sitt lugn. Strax före fem kom stunden då jag äntligen skulle sjunga Solomonsången, dock jag ägde knappt börjat då filmskaparen skrek ”Ridå nu! Sången existerar struken.

är en skitig och svängig satir om människans förmåga att anpassa sig i en cynisk och orättvis värld

Föreställningen existerar redan alldeles på grund av lång.”

Vi fick reda vid för att Aufricht gick omkring samt frågade samtliga angående dem ägde någon färsk teaterstycke vid förslag till honom, denne behövde något nytt, annars skulle han artikel förlorad.

Välkända teaterprofeter inom Berlin spred ryktet sålunda fort dem lämnat salongen den var natten för att Brecht samt Weill plats vid gång tillsammans något likt fanns ett förolämpning – enstaka vild blandning likt varken plats musikdrama alternativt operett, varken underhållningsföreställning alternativt teaterpjäs, utan lite från varenda, tillsammans helheten dränkt inom enstaka exotisk jazz-smörja: tillsammans andra mening, detta fanns många svårsmält.

dem menade för att detta klokaste vore för att lägga ner läka uppsättningen, före premiären.

Till detta ögonblick då ridån gick upp ägde oss alltså ej enstaka lugn stund. Mitt vid dagen samlades oss varenda vid teatern igen. oss gjorde en genomdrag. idag fanns allt tystare: ingen ägde kraft nog för att bli upprörd.

Ovanpå allting således plats detta dessutom ett olidligt varm sommar just detta året.

Sent vid eftermiddagen hördes en nytt ilsket skrik. Rösten fanns okänd på grund av dem flesta, eftersom detta fanns inledande gången den höjts tillsammans med sådan kraft. Kurt Weill ägde upptäckt för att mitt namn saknades inom programbladet. beneath kurera sin teaterkarriär plats detta inledande samt enda gången vilket han helt förlorade humöret.

denne gjorde uppror, dock detta plats på grund av min skull samt ej till honom egen. detta fanns tur för att jag fanns vid lokal samt kunde lugna honom; ingen ytterligare ägde nog kunnat utföra detta. Jag lovade samt svor för att ingenting kunde hindra mig ifrån för att vandra vid scenen – tillsammans med alternativt utan program.

Så många besitter sedan skrivits angående premiären för att jag förmå hålla mig betalkort.

Den äger blivit legendarisk. Fram mot andra scenen, den liksom utspelar sig inom en stall, höll sig publiken sval samt avvaktande. dem gav intrycket från för att redan vid förhand äga varit inställda vid för att detta på denna plats skulle bli en fiasko. Sen kom Kanonsången. enstaka ofattbar applådåska. Publiken fanns utom sig. samt därifrån kunde inget vandra fel.

Publiken fanns tillsammans med oss. oss kunde ej tro varken våra ögon alternativt öron. Fram mot nästa morgon kunde oss knappt tro vid vår framgång/succé.

Sedan läste oss dem inledande recensionerna. dem skilde sig många åt. enstaka kritiker skrev för att han sovit sig igenom detta kurera. Alfred Kerr, den skarpaste från Berlinkritikerna, fanns korrekt imponerad, dock frågade sig samtidigt ifall detta verkligen fanns därför denna plats teaterns kommande såg ut.

Kurt samt jag skummade igenom recensionen fram mot detta sista stycket tillsammans ett underrubrik liksom löd ”Vem existerar hon? denna verkar existera ifrån Österrike… Håll en synorgan vid hon. Snart kommer varje barnunge uppleva mot henne.”

När oss läst samtliga recensionerna tänkte oss för att detta nog plats dags till oss för att lämna pensionatet samt flytta mot ett personlig lägenhet.

Berlin plats drabbat från Tolvskillingsoperan-feber.

Överallt, även vid gatorna, visslade man vid låtarna. ett Tolvskillingsoperan-bar öppnades, var ingen ytterligare toner fick spelas. andra konstnärer började genast försöka efterlikna Brecht-stilen, Weill-stilen – alternativt vilket dem för tillfället läste in inom detta.

Välkommen in på teatern för att fly verklighetens galenskap, in i satirens ljuvliga värld

detta likt Alfred Kerr förutspått till mig blev sant, nästan vid ett kväll. ett gång då jag promenerade inom Tiergarten samt passerade ett blind person som ber om pengar, sålunda ropade denne efter mig samt sade ”Fröken Lenya, äger ni bara period på grund av bönfällare vid scenen, va?”

Och detta lustigaste fanns hur fanns samt varannan människa idag tvärsäkert hävdade för att dem ägde vetat ifrån start för att Tolvskillingsoperan skulle bli enstaka massiv succé.

dock jag visste många väl för att dem flesta från dem ej alls ägde varit vid premiären. Även idag, då forna Berlinbor besöker mig inom logen  vid Theatre dem Lys inom New York, sker detta för att dem säger: ”Jag minns detta såsom angående detta vore igår. Den premiären! detta fanns tider det!” Jag svarar samt nickar, väl medveten angående för att Theater am Schiffbauerdamm ägde lika flera platser då likt nu: knappt åttahundra.

dock vilket agerar detta på grund av roll? då jag tänker vid den knasiga tiden, därför tänker jag ofta vid tomrummet, mitt saknade namn, inom programbladet samt jag frågar mig egen ifall jag ej egentligen bara inbillade mig för att jag plats där.

LOTTE LENYA-WEILL ur boken BRECHT As They Knew Him ,

Redaktör: Hubert Witt, översättning: John Peet, International Publishers New York 1974

Översättning mot svenska: Anneli Dufva