Varför ökade befolkningen under frihetstiden

år 1719-1772 brukar kallas till Frihetstiden eftersom detta kungliga enväldet avskaffades genom team 1719. Gustav III avslutade emellertid frihetstiden genom enstaka statskupp 1772 vilket vid nytt gav kungen större kraft. Frihetstiden fanns därmed slut efter 53 tid.

beneath 1700-talet omfattade detta svenska riket nuvarande land, land i norden, svenska Pommern samt staden Wismar.

landet ägde tappat bort eller missat sitt stormaktsvälde. mot ytan plats detta kvar en stort rike dock folkmängden fanns betydligt mindre än inom dem flesta andra europeiska länder. detta "egentliga Sverige" ägde nära frihetstidens start något beneath 1 ½ miljon invånare medan land i norden endast ägde cirka 300 000.

Vid den här tidpunkten var Sverige ett ståndssamhälle där de olika samhällsgrupperna genom statliga privilegier och bestämmelser skildes från

Befolkningen ökade emellertid snabbt beneath dessa fredliga tider. nära den på denna plats tidpunkten plats land en ståndssamhälle var dem olika samhällsgrupperna genom statliga privilegier samt bestämmelser skildes ifrån varandra. på denna plats ger jag ett kortfattad info ifall dem fyra stånden vilket utgjordes från adel, präster, borgare samt bönder.

Adelsståndet
detta 'höglovliga ridderskapet samt adeln' bestod från endast 0,5 % från rikets befolkning. varenda introducerad ätts huvudman plats enstaka självskriven riksdagsman. Talman inom riksdagen plats lantmarskalken likt valdes på grund av varenda riksdag. Adeln ägde cirka 1200 riksdagsmän samt från dessa brukade cirka 400-500 existera närvarande nära riksdagen.

dem ägde då oftast fullmakt ifrån dem ätterna likt ej ägde sänt någon representant.

Liksom tidigare plats adeln beneath frihetstiden den härskande samhällsgruppen, samt adelsmännen ägde detta största inflytandet inom riksdagen. dem ägde prioritet mot officerstjänsterna samt ensamrätt mot varenda högre ämbeten. Endast adelsmän ägde riktig för att äga slott samt stora gårdar.

Ståndsgränserna blev dock mindre skarpa genom för att giftermål mellan adelsmän samt "ofrälse" kvinnor idag blev rätt – utan för att barnen till den skull förlorade sitt adelskap. dem ofrälse plats ej heller helt utestängda ifrån chansen för att nå dem högsta posterna inom samhället. kompetenta ofrälse militärer samt ämbetsmän adlades ofta då dem kom lite högre upp inom graderna, varefter dem kunde avancera vidare.

tid 1762 upphörde dock adlandet från ofrälse mot vidare samt dem blev därmed helt berövade chansen för att nå högre poster. Några från frihetstidens maximalt framstående adelsmän fanns Carl Gustaf Tessin.

Prästeståndet
detta 'högvärdiga prästeståndet' spelade enstaka avgörande roll vilket riksdagsmän beneath frihetstiden, särskilt mot periodens slut.

Prästeståndets storlek fanns cirka 0,9 % från landets befolkning. Biskopar samt superintendenter fanns självskrivna mot riksdagen samt utöver detta plats stiftens kyrkoherdar samt kaplaner valbara. Prästerna ägde cirka 50 riksdagsmän vilket därmed fanns detta minsta antalet från dem fyra stånden.

Utrikespolitiskt var Sverige starkt

Talman inom riksdagen plats inom inledande grabb ärkebiskopen samt inom andra grabb någon ytterligare biskop.
Bönderna tog ofta starkt intryck från vad prästerskapet ägde på grund av perception, vilket plats ganska naturligt eftersom detta plats prästen man såg upp mot hemma inom socknen. Prästerna skötte angående socknens angelägenheter samt plats pedagog samt ibland även medicinsk expert.

vid identisk sätt liksom beneath 1600-talet övervakade prästerna beneath frihetstiden den evangelisk-lutherska renlärigheten. Inga andra än prästerna fick predika. flera från dem karoliner liksom vände igen ifrån fångenskap inom Ryssland plats gripna från den pietistiska väckelsen. dem fick riktig flera anhängare samt grupper från pietister brukade samlas mot enskilda andaktsstunder vid söndagar alternativt vardagskvällar.

dem läste inom bibeln, samtalade angående bibelordet samt sjöng psalmer. Dessa möten kallades på grund av konventiklar samt blev i enlighet med team förbjuden genom konventikelplakatet 1726.

Den efterföljs av den gustavianska tiden

Man skulle vandra inom kyrkan vid söndagarna samt husandakt skulle behållas tillsammans med husfolken inom hemmet - andra kristna sammankomster därutöver ansågs artikel farliga på grund av renlärigheten. ett framstående kyrkoherde beneath frihetstiden fanns Anders Chydenius.

Borgarståndet
Endast 'rätta' borgare kunde bli valda mot riksdagsmän. detta kunde artikel burskapsägande borgare, detta önskar yttra dem liksom ägde laglig korrekt för att utöva arbete inom staden, samt magistratspersoner.

Borgarståndet ägde drygt 80 riksdagsmän ifrån olika städer, beroende vid hur stora städerna plats. Talman inom riksdagen plats enstaka från Stockholms borgmästare. detta "vällovliga borgarståndet", likt dem kallades, skaffade sig enstaka framskjutande ställning inom frihetstidens samhälle.

affär samt industri plats ju objekt till regeringens särskilda nyfikenhet. Detta gynnade uppkomsten från ett förmögen samt självmedveten borgarklass. Skeppsbroadeln tävlade tillsammans högadeln inom fråga angående effekt samt anseende. Skeppsbroadeln plats enstaka team särskilt framträdande handlare inom huvudstaden likt bodde samt verkade längs den nuvarande Skeppsbron inom Gamla stan.

Frihet - ofrihet

detta fanns ej ständigt sålunda enkel för att efter textilier samt uppträdande skilja ett skeppsredare samt köpman ifrån enstaka greve. Giftermål mellan adelsmän samt rika köpmansdöttrar blev även allt vanligare.
Några avgörande köpmän beneath frihetstiden plats Thomas Plomgren inom huvudstaden liksom hattarna ägde en starkt stöd ifrån, samt Niclas Sahlgren inom götet liksom fanns direktör till Ostindiska kompaniet.

Hantverkarna utgjorde dock borgerskapets stora massa. dem fanns småföretagare tillsammans med några ett fåtal anställda samt levde ungefär vilket allmogen.

Frederna efter Karl XII:s död innebar att Sverige fick lämna ifrån sig sina baltiska provinser och stora delar av de tyska besittningarna

en således kallat medelstånd (senare medelklass) började framträda beneath frihetstiden. mot detta stånd räknades samtliga ofrälse ståndspersoner detta önskar yttra varenda vilket gick klädda inom peruk samt använde rock från kläde. detta fanns ofrälse (ej adliga) officerare samt ämbetsmän, brukspatroner, godsägare, advokater, doktor, pedagog tillsammans flera.

Dessa hörde ej hemma inom något från dem fyra stånden samt plats alltså ej representerade inom den svenska riksdagen. dem kom därför småningom för att ta ledningen inom angreppen mot ståndssamhället.

Bondeståndet
detta 'hedervärda bondeståndet' fanns detta minimalt ansedda inom frihetstidens riksdag. dem ifrån bondesamhället liksom valdes mot riksdagsman fanns oftast någon skatte- alternativt kronobonde samt från dessa valdes den maximalt ansedda ut vilket kunde existera enstaka rusthållare, storbonde alternativt ett nämndeman.

Frihetstidens Sverige 1719-1772

Bönderna ägde cirka 150 representanter inom riksdagen. ingen given talman fanns utan denne brukade väljas då riksdagen samlades. Bönderna ute inom bygderna fanns missnöjda tillsammans riksdagen. 'Vad var avhandlas får oss ej känna till, vad var beslutas får oss ej njuta' sa bönderna. Något större nyfikenhet på grund av bondenäringen visade ej dem styrande, trots för att mer än ¾ från landets befolkning levde från jordbruket.

Viktigt blev dock beslutet ifall storskifte såsom kom 1757. Några från frihetstidens maximalt kända bönder plats Josef Hansson samt Olof Håkansson.

beneath dem fyra stånden fanns gesäller, industriarbetare, torpare, backstugusittare, tjänstehjon samt daglönare från olika stöt, den därför kallade arbetarklassen. Dessa grupper saknade varenda medborgerliga rättigheter.

Den likt ej ägde fast jobb saknade laga försvar samt kunde dömas mot tvångsarbete alternativt bli uttagen mot soldattjänst.

Under frihetstiden styrdes Sverige i hög grad av riksdagen, i synnerhet efter 1738 då hattpartiet framträdde, vilket snart ledde till att motståndarna organiserade sig i mösspartiet

Industriarbetare plats enstaka färsk samhällsgrupp. vid 1760-talet fanns detta dock endast cirka 20 000 industriarbetare inom landet samt dem flesta från dem plats sysselsatta inom textilindustrin.

Dela

Stöd historiesajten!

Källor

Böcker:
• bakgrund på grund av grundskolan årskurs 4-6 (Norstedts)
• Sveriges saga, koncentrerad uppslagsbok (Prisma)
• Svenska krönikan, vår kulturhistoria (Forum)

Mer historia

Inlagd 2006-11-25 | Uppdaterad 2020-10-30