waybail.pages.dev






När blev karl johan kung

Karl XIV Johan

Karl XIV Johan, född Jean Bernadotte[1]26 januari1763 inom Pau, Béarn, land i västeuropa, död 8 mars1844 vid Stockholms slott[2], fanns monark från landet samt Norge ifrån 1818. inom Norge blev denne efter sin levnad även[3] känd beneath regentnamnet Karl III Johan[a].

han gifte sig den 16 augusti 1798 inom Paris[4] tillsammans Désirée Clary, sedermera svensk-norsk drottning beneath namnet Desideria, svägerska mot Napoleons broder namn Bonaparte.


  • när blev karl johan kung

    • nära ankomst mot landet 1810 vilket furste från Ponte Corvo ägde hans fullständiga namn utvecklats mot Jean Baptiste Jules[5] (vilket vid svenska översattes mot Johan Baptist Julius[6], den namnform vilket används inom Successionsordningen). Namnet Karl fick han efter adoptivfadern Karl XIII.

    Biografi

    [redigera | redigera wikitext]

    Karl Johans bakgrund

    [redigera | redigera wikitext]

    Karl XIV Johan föddes den 26 januari 1763 inom Pau, huvudstaden inom provinsenBéarn inom sydvästra delen från kungariket land i västeuropa. denne plats yngst från fem bror/syster, varav numeriskt värde gick försvunnen inom barndomen.

    Hans far samt onkel fanns båda sakförare, liksom hans åtta tid äldre bror.[8] ännu förmå man inom den franska staden Pau besöka hans hem där någon föddes, liksom numera existerar en museum tillsammans med enstaka fransk samt ett svensk flagga hängande ovanför ingången. i enlighet med Karl Johans egna data föddes denne inom huset "la maison Balagué" nära rue Tran nr 24, vars huvudingång vetter mot den väg såsom senare fick namnet rue Bernadotte.

    Jean Baptiste Bernadotte was born in 1763 in the city of Pau in southwest France

    Förlossningen ägde utrymme inom balkongrummet enstaka steg upp inom den sektion från huset såsom besitter sina öppning utåt rue Tran. såsom monark försökte denne långt senare köpa in fastigheten på grund av för att inrätta en militärsjukhus, dock lyckades ej vid bas från ägarens krav.[9]

    Nedkomsten väntades inledningsvis flera veckor senare, dock modern blev exponerad till en upptåg från några karnevalsdeltagare såsom störtade in inom rummet var denna satt samt handarbetade.

    "Fru Jeanne" blev därför uppskrämd för att denna fick en nervöst anfall samt fick föras inom sovplats. Efter enstaka orolig kväll föddes sonen jean vid morgonen den 26 januari. eftersom man befarade för att detta därför många till tidigt födda barnet ej skulle behärska leva länge, döptes detta redan dagen därpå inom kyrkan Saint Martin.[10] Födelse- samt dopattesten, förvarad inom Paus samling, lyder inom svensk översättning:

    ”År 1763 föddes den 26 januari samt döptes den 27 inom identisk tidsperiod jean, autentisk son mot herr Henri dem Bernadotte, prokurator hos sénéchalen, samt hans fru, född dem Saint jean, bosatta på denna plats inom staden.

    Faddrar: Herr jean Bernadotte junior, prokurator hos sénéchalen, samt hans fru Marie Bethbeder. inom närvaro från män jean Borda, prokurator, samt Bernard Luc, vaktmästare nära domstolen, vilka jämte gudfadern samt oss hava undertecknat, dock icke gudmodern, såsom ej kunna skriva.[11]

    		„

    Karl Johan hette ursprungligen Jean Bernadotte, även kallad Jean Baptiste Bernadotte (då denne fanns uppkallad efter Johannes döparen) till för att namnmässigt skilja honom ifrån sin äldre broder jean Évangéliste Bernadotte (1754–1813).

    Systern hette Marie Bernadotte Justis (1759–1795). Fadern fanns Henri Bernadotte (1711–1780) samt modern hette Jeanne Saint-Jean, född de Saint-Jean (1728–1809). jean Baptiste, vars utbildning verkar äga skett inom hemmet, fanns förutbestämd för att gå vidare inom faderns arbete. han visade dock inget nyfikenhet till detta, samt efter faderns död måste denne mer allvarligt börja tänka vid sin kommande.

    Motto: The love of the people my reward

    Ledd från en brinnande nyfikenhet på grund av soldatlivet tog denne den 3 september 1780 värvning nära detta 60:e franska linjeregementet, Royal-la-Marine, vilket då plats förlagt vid Korsika.[12]

    I rullorna antecknades nästa ifall den nye soldaten: "längd 5 tramp, 3 tum samt 5 linjer, mörkt kalufs, mörka ögonbryn, bruna, något liggande ögon, näsan utdragen samt spetsig, munnen små tillsammans med tunna läppar, hakan betalkort med rundad form, ansiktet runt samt fylligt, pannan smal tillsammans med tvenne ärr, en inom mitten, en ovan ögonbrynet, förorsakat från ett små sten." likt seden plats fick jean Baptiste en soldatnamn.

    denne kallades "Belle-Jambe", detta "Vackra benet". Namnet bör äga varit ett anspelning vid hans förmåga för att lägga an vid detta motsatta könet.[13]

    Avancemang inom armén

    [redigera | redigera wikitext]

    Bernadotte kom för att tillbringa tre kalenderår vid Korsika. Efter en mottagning inom hemmet några månader inom slutet från 1783 samt start från 1784 till för att vårda sin välmående följde denne sitt regemente mot nya garnisonsorter – bland annat Grenoble, Vienne, Marseille samt Saint-Martin-de-Ré.

    denne avancerade beneath tiden ifrån grenadjär mot korpral 13 juni 1785, mot furir 21 juni 1786, mot sergeant-major (fältväbel) 11 femte månaden i året 1788 samt mot adjutant 7 månad 1790.[14] Därefter ägde möjligen hans befordringsgång avstannat ifall ej franska revolutionen ägde brutit ner detta skrank vilket 1781 ägde rests mellan underofficers- samt officersgraderna.

    beneath sin underofficerstid ägde Bernadotte nära många tillfällen demonstrerat framåtanda, mot modell då han efter för att den 6 september 1789 anlänt mot Marseille, 1790 lyckades rädda sin ledare, markis d'Ambert, undan en folkupplopp. Den 1 femte månaden i året 1792[15] utnämndes han mot underlöjtnant nära detta inom Saint-Servant inom Bretagne stationerade 36:e regementet (före detta Anjou).[16] nära en annat situation lyckades denne beneath regementets vistelse inom södra land i västeuropa, inom den lilla staden Lambesc nära Marseille, var regementet fanns förlagt några veckor, genom sin vältalighet förhindra för att soldaterna gjorde myteri mot officerarna.

    Händelsen ägde plats inom enstaka övergiven kyrka var några kompanier ägde sin logi. Bernadotte steg upp inom predikstolen samt höll enstaka straffpredikan på grund av dem revolterande, vilka därefter avbröt myteriförsöket.[17]

    Under vistelsen inom Marseille försågs Bernadotte tillsammans med ett inkvarteringssedel samt presenterade sig hos den rike samt inom Marseille många ansedde köpmannen François Clary (far mot Désirée Clary, sedermera drottning Desideria), vilket bebodde en delvis ombyggt bostad inom stadens dåvarande aristokratiska kvarter.

    Denne tog välvilligt emot Bernadotte, liksom därmed kom för att bo ett period hos sin blivande svärfar. inom huset bodde även den då tolvåriga Désirée Clary likt senare skulle bli hans hustru.[17]

    När revolutionskrigen begränsad därefter bröt ut fick Bernadotte dra inom fält tillsammans med Rhenarmén. han utmärkte sig inom striderna samt steg snabbt inom graderna.

    Efter striderna nära Speier samt Mainz 1793 blev denne kapten 11 juli 1793, bataljonschef 8 månad 1794 samt brigadchef den 4 april identisk tid. Året därpå, efter för att äga förflyttats mot Sambre- samt Meusearmén samt tillsammans med synnerlig utmärkelse deltagit inom striderna nära Prémont samt Landrecies samt inom slaget nära Fleurus den 26 juni 1794, blev han "för tapperhet samt briljant bragder" vid jean Baptiste Klébers begäran befordrad mot brigadgeneral.

    Efter Maastrichts erövring inom oktober identisk kalenderår, mot vilken denne väsentligen bidrog, utnämndes han mot divisionsgeneral den 22 oktober 1794.[14]

    Åren 1795 samt 1796 deltog Bernadotte inom fortsatta aktioner tillsammans Rhenarmén. Hans rykte likt fältherre plats känt då han inom start från 1797 beordrades för att tillsammans enstaka armékår vandra mot Lombardiet till för att understödja Napoleon Bonaparte inom fälttåget mot österrikarna.

    en vintertåg ovan Alperna, övergången från Tagliamento samt erövringen från Gradisca d'Isonzo gav nya test vid hans duglighet. Hans rhentrupper tävlade tillsammans med dem italienska trupperna inom tapperhet, samt denna tävlan kom för att hos befälhavarna utvecklas mot enstaka rivalitet. enstaka viss misstro kom därför redan idag för att känneteckna förhållandet mellan Bernadotte samt Bonaparte, på grund av vars ärelystna planer han tidigt uttalade sina farhågor.[18]

    Administration samt politik

    [redigera | redigera wikitext]

    Efter för att mot fälttågets slut äga överfört några troféer mot Paris fanns Bernadotte inom staden då fructidorkuppen genomfördes 4 september 1797, dock utan för att han egen medverkade.

    han återvände därpå mot Italien samt plats ett tidsperiod guvernör ovan italiensk region samt dem delar från detta venetianska området vilket genom freden inom Campo Formio den 17 oktober 1797 ägde tillfallit land i västeuropa. Den 11 januari 1798 utnämndes han mot Frankrikes ambassadör inom Wien.[19] han lämnade tjänsten inom april 1798 efter en upplopp var deltagarna skymfat trikoloren samt ambassadhotellet nära Wallner Strasse 8.[18][19]

    Efter återkomsten mot land i västeuropa tillbringade Bernadotte ett tidsperiod inom lugn.

    Den 16 augusti 1798 gifte denne sig tillsammans Désirée Clary, ett köpmansdotter ifrån Marseille såsom fanns svägerska mot Bonapartes äldste broder namn samt tidigare förlovad tillsammans med dennes broder Napoleon. Giftermålet skapade därför inom viss mån en grupp mellan släkterna Bonaparte samt Bernadotte.[18]

    Efter vänstervalen 1799 följde ett närmare anknytning mot hemlandets politik inom detta för att direktoriet den 2 juli utsåg honom mot krigsminister.

    liksom krigsminister arbetade Bernadotte tillsammans för att omorganisera armén, såsom då lidit flera nederlag. beneath detta pågående politiska intrigspelet blev denne dock åter avlägsnad ifrån ämbetet den 14 september identisk tid genom ett list från Emmanuel namn Sieyès, vilket planerade ett färsk statskupp. kreditkort därpå återkom Napoleon ifrån Egypten samt verkställde denna kupp den 18 samt 19 brumaire tid VIII (9 samt 10 november 1799).

    Hans motparti ägde försökt egga Bernadotte för att egen utföra statskuppen, dock denne höll sig avvaktande nära sidan samt fick varken ifrån direktoriet alternativt kamrarna någon uppmaning för att ingripa.[18]

    För Bernadotte likt på grund av flera andra återstod för tillfället ej annat än för att acceptera Napoleon Bonapartes styre likt en fullbordat faktum.

    nära mer än ett från dem planer liksom spanns till för att hejda samt störta detta fanns även spår liksom ledde mot Bernadotte. inom Bonapartes nyfikenhet nedsänkt emellertid för att stå vid god tramp tillsammans inflytelserik män ur olika läger, samt Bernadottes militära samt administrativa talanger blev därför varken beneath konsulatet alternativt kejsardömet oanvända.

    denne blev sålunda inom januari 1800 medlem från detta nyskapade statsrådet (Conseil d'état), samt nära Bonapartes avresa mot detta italienska fälttåget ledare på grund av den således kallade västarmén vilket ägde mot övning för att slutligt slå ned upproret inom Vendée samt för att var möta eventuella engelska landstigningar.

    denne påtänktes därefter på grund av andra uppgift, mot modell inom Portugal, Irland, Louisiana samt Förenta staterna dock dessa planer sattes från olika skäl ej inom verket.[20]

    Vid kejsardömets upprättande 1804 utnämndes Bernadotte vilket enstaka från dem inledande mot hög officer från land i västeuropa samt blev identisk kalenderår guvernör ovan detta beneath året erövrade Hannover.

    denne visade sig beneath tiden var (juni 1804–september 1805) artikel enstaka god administratör.[21]

    Enligt enstaka populär skröna skulle Bernadotte ifrån denna tidsperiod äga haft enstaka tatuering tillsammans orden "Död åt kungar". Troligtvis existerar detta dock bara enstaka skröna tillsammans med bas inom enstaka fransk teaterpjäs (Le Camarade dem lit, "Sängkamraten") var kungen äger ett tatuering tillsammans med texten Vive la République "Leve republiken"[22].

    Däremot uttryckte sig den framtida svenske kungen 1797 faktiskt vid nästa vis: ”Republikan både från princip samt övertygelse önskar jag mot min dödsstund bekämpa samtliga rojalister.”.[23]

    Nya insatser vid slagfältet

    [redigera | redigera wikitext]

    Under detta tredjeplats koalitionskriget fick Bernadotte åter dra inom fält samt deltog bland annat inom trekejsarslaget nära Austerlitz den 2 månad 1805 var denne såsom kårchef medverkade mot segern.

    Den 5 juni 1806 utnämndes denne mot furste från Pontecorvo. Mindre framgångsrikt fanns däremot mot enstaka start hans deltagande inom 1806 års fälttåg mot Preussen. inom slaget nära Jena-Auerstedt den 14 oktober 1806 kom denne vid bas från långsamhet inom framryckandet ej för att delta vid någondera valplatsen samt blev på grund av detta starkt klandrad från högkvarteret.

    Tre dagar senare lyckades denne dock överrumpla preussarna nära Halle, förföljde dem norrut samt stormade den 6 november Lübeck var Gebhard Leberecht von Blücher tvingades för att kapitulera. identisk dygn kom han på grund av inledande gången inom närmare kontakt tillsammans svenskarna. vid vattendrag Trave överraskade samt tillfångatog han enstaka små svensk kår vid något ovan 1 000 man, liksom efter reträtt ifrån Lauenburg befann sig vid väg bostad.

    Fångarna, likt behandlades väl, förde sedan den franske marskalkens lov vidare mot hemlandet.[21]

    Från detta nästa fälttåget mot Ryssland noteras Bernadottes seger nära preussiska Mohrungen den 25 januari 1807. Sårad nära Spanden (nuvarande Spędy) inom juni blev han emellertid satt ur stånd för att delta inom dem sista krigsoperationerna, mot modell slaget nära Friedland den 14 juni 1807.[24] Efter freden inom Tilsit inom juli 1807 utnämndes han identisk tidsperiod mot guvernör ovan hansestäderna, var han gjorde sig omtyckt genom duglig förvaltning.

    betalkort därpå tilldelades denne befälet ovan den denna plats, likt ovan dem danska öarna skulle angripa land på grund av för att framtvinga dess anslutning mot Napoleon. Skilda omständigheter, bland annat den franska härens plötsliga minskning genom dess spanska regementens desertering nära underrättelsen angående tronvälvningen inom Spanien, gjorde emellertid för att landstigningsplanen gick angående intet.[21]

    Österrikeskrigsförklaring inom april 1809 förde Bernadotte söderut.

    liksom befälhavare ovan enstaka sachsisk truppkontingent deltog denne inom detta blodig eller täckt med blod slaget nära Wagram 5–6 juli 1809. ett oförsiktig dagorder, inom vilken han tillskrev sina trupper enstaka i enlighet med Napoleons perception alltför massiv andel inom segern, framkallade emellertid ett brytning mellan dem båda militärerna.

    Bernadotte begärde samt fick avsked samt begav sig mot Paris. Engelsmännens expedition mot Walcheren föranledde dock vykort därpå hans återkallande inom position på grund av för att leda detta mot dem uppbådade försvaret, vars organiserande han även skötte. dock sedan faran gått ovan lämnade den misstrogne kejsaren befälet ovan styrkorna åt någon ytterligare.

    en slags försoning kom således småningom mot stånd, dock Napoleon ville helst hålla Bernadotte vid avstånd. hög officer Bernadotte skulle just utflykt mot Rom till för att tillträda enstaka befattning vilket generalguvernör ovan Kyrkostaten, då förslaget ifall tronföljarskap inom land ifrån tomma intet dök upp.[25]

    Valet från hög officer Bernadotte mot Sveriges kronprins

    [redigera | redigera wikitext]

    Då underrättelsen angående kronprins Karl Augusts plötsliga bortgång anlände mot huvudstaden den 31 femte månaden i året 1810 fruktade Georg Adlersparre ett gustaviansk restauration genom en tronföljarval från den tidigare avsatte kungens son, prins Gustav.

    ) Död: 1844-03-08 – Hovförsamlingen, Stockholms län (på Stockholms slott

    Adlersparre förmådde därför Karl XIII samt statsrådet för att genast tillhandahålla tronföljden åt den avlidnes äldre broder, hertigenFredrik Kristian från Augustenborg samt för att hos Napoleon begära godkännande från denna kandidatur. på grund av säkerhets skull beslöt man sända sistnämnda förfrågan tillsammans med dubbla kurirer, samt mot detta en från dessa uppgift erbjöd sig då militär titel nära Upplands regemente, friherre Carl Otto Mörner.

    Denne, liksom redan 1808 beneath förtroliga diskussion drivit tesen för att endast enstaka fransk hög officer skulle behärska lyfta land ur dess förfall samt leda ett revansch österut, ägde nära underrättelsen ifall Karl Augusts död ögonblickligen beslutat för att söka förverkliga denna tanke. ifrån regementets mötesplats nära Uppsala ägde denne begett sig mot huvudstaden, var han liksom hovkanslern Gustaf af Wetterstedts blivande svåger även lyckades förskaffa sig kurirbrickan.[26]

    Så snart Otto Mörner anlänt mot Paris den 20 juni samt avlämnat sina depescher tillsammans med regeringsförslaget angående hertigen från Augustenborg började han ivrigt jobba till sitt eget motsatta syfte.

    ett fransk kamrat ifrån enstaka tidigare vistelse inom Paris förordade bland olika franska marskalkar särskilt Bernadotte, samt Mörner förstod då för att genom förmedling från den svenske generalkonsuln inom Paris Elof Signeul tillsammans flera skaffa sig inträde mot denne. nära mötet likt följde förklarade denne sig djärvt nog prata inom en talrikt partis namn, då denne frågade marskalken angående denne ville bestiga tronen inom landet.

    Då Bernadotte, fastän reserverad, dock efter grabb röjde ett viss böjelse för att ej neka tanken, kände sig Mörner uppmuntrad mot fortsatt aktivitet samt uppsökte då general Fabian Wrede, såsom till tillfället befann sig inom Paris vid enstaka något som är kortvarigt eller inte permanent ambassad, samt lyckades vinna honom till sin strategi beneath föregivande för att den "allmänna rösten" inom landet önskade en omröstning från enstaka fransman.

    Wrede besökte Bernadotte liksom då på grund av honom klart tillkännagav sin tendens för att mottaga en anbud samt lät förstå för att Napoleon ej skulle äga något emot hans omröstning. tillsammans med detta svar samt en skrivelse inom vilket Wrede synnerligen hyllade marskalken likt individ återvände Mörner bostad den 29 juni.[26] Efter hemkomsten den 12 juli sökte denne upp utrikesminister Lars von Engeström samt hovkanslern, statsrådet Gustaf af Wetterstedt, liksom "till sin oförställda häpnad" fick data ifall förslaget mot färsk tronkandidat.

    Mörner förbjöds därefter för att delta inom Örebroriksdagen identisk månad.[27]

    Sveriges verklige minister inom Paris, friherren Gustaf Lagerbielke, fick inledningsvis efter Mörners hemresa förståelse ifall dennes självpåtagna arbetsuppgift. Både hos friherren samt hos Sveriges statsmakt var hemma väckte detta harm samt bestörtning. Man sökte tillsammans med hot samt varningar hejda Mörners vidare åtgärder liksom emellertid snabbt vann anhängare inom huvudstaden.

    denne ålades då för att vistas inom Uppsala samt förhindrades på det sättet för att komma mot valriksdagen likt utlysts mot Örebro. Agitationen fortgick likväl, samt Bernadottes anhängare började efter grabb bli mot en område. Napoleons underlåtenhet för att uttala sig bestämt inom fråga angående den svenska tronföljden bidrog mot för att hålla olika möjligheter uppe samtidigt likt den danske kungen Fredrik VI:s direkta frieri mot svenska kronan försvagade hertig Fredrik Kristians ställning samt hindrade denne för att öppet svara ja vid anbudet.

    Riksdagen öppnades den 30 juli. Sveriges statsmakt vidhöll emellertid efter någon tvekan sitt inledande förslag samt ständernassekreta utskott ägde inom enlighet därmed redan den 11 augusti mot Karl XIII ingivit sitt utlåtande mot förmån på grund av hertigen från Augustenborg. Den franske köpmannen jean Antoine Fourniers tillträde mot Örebro likt ombud på grund av hög officer Bernadotte gjorde dock för att flera ändrade perception, särskilt sedan detta blivit känt för att Napoleon återkallat Désaugiers, sin chargé d'affaires inom huvudstaden, vilken alltför ivrigt lagt sig ut till Fredrik VI.

    ) Kung Band 20 (1973-1975), sida 683

    då sedan även Lagerbielke ifrån Paris numera antydde för att kejsaren nog ej skulle misstycka ifall Karl Johan Bernadotte valdes vägde detta ytterligare ovan mot fransosens fördel.[26][28]

    Vid Riksdagen kalenderår 1810 gav Karl XIII omsider, fastän tillsammans tvekan, sitt samtycke mot för att välja Bernadotte liksom svensk kronprins.

    Utskottet underrättades ifall detta nya sakläget samt höll den 16 augusti enstaka fräsch votering såsom tillsammans med 10 röster mot 2 förordade den franske fursten samt den 21 augusti utkorades denne beneath stormande glädjerop från ständerna mot kronprins.[28]

    Den allmänna känslan från nödvändigheten för att enstaka kraftfull grabb tog rikets ledning tillsammans med tanke vid dem dåliga tiderna, fjolårets tragedier samt anarkin nära fersenska mordet medverkade viktigt mot valet, dock även förhoppningen för att man beneath den franske härföraren samt tillsammans Napoleons hjälp skulle vinna revansch österut vägde in.

    Napoleon gav, fastän tillsammans tvekan, sitt bifall mot detta skedda; "nåväl, res, må våra öden vandra inom fullbordan" skall denne därvid äga yttrat.[28]

    Den 23 september skrev Napoleon en bemyndigande till fursten från Ponte Corvo för att antaga titel samt rang från Sveriges kronprins:

    ”Napoleon, genom Guds nåd samt författningen fransmännens Kejsare, Konung af Italien, Beskyddare till Rhenförbundet, Medlare på grund av schweiziska förbundet, mot samtliga närvarande samt efterkommande hälsande.

    Vår släkting, fursten af Ponte Corvo, hög officer af kejsardömet, äger inom ödmjukhet framställt, hurusom Sveriges ständer vid konungens proposition ägde tilldelat honom titeln kronprins af landet tillsammans arfsrätt mot tronen, dock för att han, såsom varande vår undersåte, icke kunde mottaga denna höga rang, tillsammans mindre oss värdigades bemyndiga honom därtill.

    Viljande gifva åt sagde vår släkting, fursten af Ponte Corvo, en synnerligt bevis vid vår välvilja, hafva oss inom kraft af detta bref bemyndigat samt bemyndiga sagde vår släkting, fursten af Ponte Corvo, hög officer af kejsardömet, för att mottaga titeln samt rangen af Sveriges kronprins, honom tilldelad af rikets ständer vid konungens proposition, tillsammans med dem rättigheter samt prerogativ, liksom därvid äro fastade.

    samt på grund av för att detta må till ständigt artikel fast samt fast, hafva oss underskrifvit detta tillsammans personlig grabb. Gifvet inom vårt stor byggnad för kungligheter S:t Cloud den 23 september inom nådens kalenderår 1810.

    		„
    – Napoleon, [29]

    Bernadotte löstes därför ifrån sina förpliktelser liksom fransk undersåte samt avreste ifrån Paris den 30 september.

    han antog den 19 oktober vid detta svenska konsulatet[30] inom Helsingör den lutherska läran inom närvaro från ärkebiskop Jakob Axelsson Lindblom, prostarna Lars Andreas Palm samt Jonas Nordvall samt några svenskar. Fursten bad för att ett fåtal bli isolerad tillsammans ärkebiskopen, samt efter enstaka timma kom denne ut tillsammans med orden: Jag ägde berett mig vid för att lämna honom enstaka betalkort fakta ifall skiljaktigheterna mellan våra trosbekännelser samt han besitter hållit på grund av mig ett presentation angående samtliga religioner sedan världens skapelse. Dagen därpå landsteg han inom Helsingborg.

    Den 23 vid morgonen lämnade denne Helsingborg samt anlände identisk dygn mot Kristianstad, den 24 mot Växjö, den 25 mot Jönköping, den 26 mot Linköping, nästa solens tid mot Nyköping samt den 28 mot Wahrendorffs egendom Sturehov. han övernattade därefter vid Drottningholm.[31]

    Den 2 november höll Bernadotte sitt högtidliga intåg inom huvudstaden samt mottog den 5 november inom Rikssalen ständernas hyllning sedan han avlagt trohetsed åt Karl XIII samt från honom adopterats beneath namnet Carl Johan.

    Kungen lät ifrån tronen studera upp adoptionsakten samt därmed inför ständerna officiellt verkställa riksdagens beslut.

    I Norge blev han efter sin levnad även [3] känd under regentnamnet Karl III Johan [a]

    inom dess introduktion tituleras den nye kronprinsen Furste af Ponte Corvo samt sedan står hans tre förnamn försvenskade: Johan Baptist Julius. sålunda snart adoptionen fanns kungjord blev denne något som är lyft eller höjt över omgivningen mot "Wår Son samt Efterträdare". han tilldelades därefter sitt nya namn, "Carl" efter kungen, samt "Johan" liksom den enda rest från hans gamla namn (Jean).

    Sedan knäföll denne framför tronen vid enstaka framställd bönpall samt tillsammans handen vid bibeln svor han sin tro- samt huldhetsed mot kungen. Föreningen mellan monark samt tronföljare beseglades genom för att Bernadotte steg upp vid tronen samt kysste kungens grabb, varpå denne reste sig samt omfamnade honom. Kungens adoption ägde därmed bekräftats, samt Bernadotte återvände mot sin sittmöbel såsom Karl XIII:s son Karl Johan.

    Ceremonin liksom förvandlat den franske marskalken jean Bernadotte mot Karl Johan, prins samt tronföljare, plats därmed efter närmare enstaka samt enstaka halv 60 minuter över.[32] inom en senare meddelande mot Karl XIII avslutar Bernadotte tillsammans sitt nya namn inom fransk tappning; "Ers majestäts ödmjukaste, hörsammaste samt hängivnaste undersåte samt gode son Charles Jean."[33] Den landsflyktige franske officeren Charles Jean-Baptiste Suremain, då inom svensk arbete eller position inom en organisation, skriver inom sina minnesanteckningar angående Bernadottes arrival mot Stockholm: "Jag på grund av min sektion häpnade ovan hur väl ett före detta revolutionssoldat föll in inom prinsrollen."[34]

    Bernadotte fick beneath den nästa tiden motta enstaka mängd hedersbetygelser vilket följde vid hans access inom svenska kungahuset.

    Bland annat utsågs denne 21 november 1810 mot "förste ledamot" (med senare terminologihedersledamot) från Kungliga Vetenskapsakademien.[35]

    1812 års politik

    [redigera | redigera wikitext]

    Kronprinsens individualitet gjorde snart intryck även bland dem likt tidigare varit tveksamma. Hans erfarenheter från den europeiska politiken, något såsom den svenska utrikesledningen saknade, vägde även tungt.[36]

    Karl Johan medförde mot landet sina tvivel vid detta napoleonska väldets bestånd samt rättade sin politik därefter.

    Napoleon egen drev honom genom sitt övermod åt identisk håll, då han omedelbart efter furstens arrival mot land tvingade land för att utfärda ett krigsförklaring mot England. Karl Johan visade å sin blad snabbt nyfikenhet till tanken för att stärka land genom för att förvärva Norge medan han visade mindre nyfikenhet från för att försöka återerövra land i norden.

    Kriget mot England kom för att föras vilket en "låtsaskrig" samt handelsförbindelserna upprätthölls inom smyg; dessutom började Karl Johan efter grabb för att närma sig Ryssland medan förhållandet mot land i västeuropa antog enstaka alltmer kylig karaktär.[37]

    Genom för att inom start från 1812 låta fylla Svenska Pommern utan föregående krigsförklaring bröt Napoleon omsider egen freden samt gav Karl Johan just vad han behövde: en botemedel mot den svenska folkopinionens Napoleondyrkan.

    Närmare underhandlingar inleddes genast mellan landet samt Ryssland, vilka snart medförde konventionerna inom Sankt Petersburg samt huvudstaden (5 samt 9 april 1812), vilket ytterligare befästes beneath dem sista dagarna från augusti genom en sammanträde inom Åbo mellan kronprinsen samt tsar Alexander I. Genom dessa fördrag sårskydd sig land för att aktivt delta inom striden mot Napoleon, mot detta för att Ryssland lovade för att dessförinnan jobba till för att landet skulle erhålla Norge.

    Dessutom slöts inom enstaka hemlig produkt inom Åbo en således kallat "familjefördrag" mellan dem båda furstarna, huvudsakligen mot skydd på grund av Karl Johans ätt. dem lockande anbud, såsom beneath denna period samt senare ifrån fransk blad framställdes, motstod däremot kronprinsen; inom stället slöts nära Riksdagen kalenderår 1812 den 18 juli Freden inom Örebro tillsammans England, samt 3 mars 1813 inom huvudstaden alliansfördrag tillsammans identisk kraft, varjämte andra liknande fördrag slöts tillsammans med Preussen samt Spanien.

    Den ursprungliga planen, Norges det att förvärva åt land redan beneath 1812, kunde emellertid ej förverkligas vid bas från många omständigheter: relaterat till händelser tillväxt nära detta franska krigståget mot Ryssland, Englands dröjsmål för att lova sitt biträde, den långa tiden till svensk upprustning samt ett viss obenägenhet hos Karl Johan för att avbryta löst, förrän nödvändigheten fordrade detta.

    han tvingades då inom stället vid våren 1813, utan för att dessförinnan äga erhållit Norge, mot Tyskland överföra dem 30 000 man, vilket utlovats likt Sveriges kontingent. vid en träff inom Trachenberg inom Schlesien (9–12 juli) mellan honom samt Rysslands samt Preussens monarker kom man överens angående ett strategi på grund av detta stundande fälttåget, på grund av vilket Karl Johan fick ledare ovan den således kallade nordarmén bestående från svenskarna samt omkring 95 000 preussare samt ryssar.[37]

    En intressemotsats förelåg dock alltjämt mellan dem allierade, likt vid kontinenten ägde för att återvinna förlorade områden, samt land, vilket beneath frammarschen var alltmer avlägsnades ifrån sitt syfte inom striden - Norge.

    Karl Johan försökte beneath förhållandena likt rådde för att både spara dem svenska trupperna till den blivande uppgörelsen tillsammans med land samt för att överhuvudtaget undvika enstaka alltför oförsiktig krigföring, liksom kunnat kosta landet dess fälthär samt möjligen honom egen tronföljden. beneath slaget nära Grossbeeren den 23 augusti 1813 samt slaget nära Dennewitz den 6 september 1813 fick dem preussiska trupperna bära den tyngsta bördan från Berlins försvar; särskilt detta svenska artilleriet beneath Carl von Cardell fick dock situation för att utmärka sig.

    Även beneath "folkdrabbningen" slaget nära Leipzig den 16–19 oktober fick dem svenska trupperna endast mot slutet verksamt ingripa inom striden. Medan därför dem övriga förbundna förföljde den slagne Napoleon in ovan Frankrikes gränser, drog sig Karl Johan norrut till för att inom Holstein tvinga land mot eftergift. Efter striden nära Bornhöved 7 månad, Frederiksortskapitulation 19 månad samt Glückstadts uppgivande 4 januari 1814 nödgades land även ge vika samt inom Kielfreden 14 januari avträda Norge mot kungen från Sverige.[38]

    Karl Johan förde därpå sin på denna plats åter söderut, dock pausade inom Belgien, dels vid bas från oenigheter tillsammans med dem allierade, likt åsidosatte honom, dels mot resultat från naturlig motvilja för att tillsammans armé trupp avbryta in inom sitt gamla hemland.

    Sedan Napoleon störtats samt Bourbonerna återkallats, återvände Karl Johan norrut på grund av slutuppgörelsen tillsammans Norge. var ägde beneath tiden Kielfredens verkställighet undanskjutits genom ståthållaren prins Kristian Fredriks (sedermera monark Kristian VIII från Danmark) omröstning mot monark inom enstaka självständig norsk monarki vid grund från Eidsvollförfattningen från 17 femte månaden i året 1814.

    Stormakternas påtryckningar samt dem från Karl Johan anförda svenska truppernas framgångar framtvingade dock konventionen inom Moss den 14 augusti 1814, genom vilken monark Kristian Fredrik tvingades nedlägga sin regeringsmyndighet inom Norge. Efter underhandlingar mellan svenska kommissarier samt norska stortinget angående till föreningen nödvändiga ändringar inom norska grundlagen följde 4 november 1814 Karl XIII:s omröstning såsom Norges monark.

    Sveriges ställning fanns sålunda sedan 1810 snabbt modifierad. Karl Johan ägde ryckt upp detta ur dess vanmakt efter statsvälvningen, åter förvärvat detta en ansett namn bland Europas stater samt trots varenda svårigheter avslutat sin intention tillsammans med 1812 års politik, Norges införlivande tillsammans Sverige.[39]

    Karl XIV Johans utrikespolitik

    [redigera | redigera wikitext]

    Skyddad från "naturliga gränser" vid varenda sidor skulle Sverige-Norge behärska undgå för att mot sin vilja dras in inom kontinentens strider.

    inom enlighet tillsammans med detta förde Karl Johan såväl beneath sin återstående period liksom kronprins vilket efter sin tronbestigning ett således fredlig politik för att landet nära hans död ej tidigare åtnjutit enstaka därför utdragen fredsperiod. Endast nära en par tillfällen hotade mer allvarliga konflikter tillsammans med övriga europeiska makter.

    Den inledande gällde den andel inom den danska statsskulden såsom Sveriges monark inom egenskap från Norges suverän inom Kielfreden ägde förpliktats för att åta sig. Norges svaga finansiella ställning gjorde önskvärt för att beloppet blev detta minsta tänkbara samt man sökte därför genom allehanda motkrav nå detta syfte.

    Karl XIV Johan, ursprungligen Jean Baptiste Bernadotte, 1763-1844, Sveriges kung 1818-1844

    Efter långa förhandlingar vände sig land då mot stormakterna tillsammans med anhållan angående stöd, samt ifrån kongressen inom Aachen 1818 nära vilken dessa makter företog sig för att utöva en slags förmynderskap ovan dem mindre staterna fick Karl Johan motta kraftiga påtryckningar för att åtgärda frågan. denne lyckades emellertid förmå England mot speciell medling inom frågan samt vid detta sätt kunde tillsammans land avslutas en fördrag (1 september 1819), vilken innebar för att dem ursprungliga fordringarna, 7 miljoner riksdalerhamburger banko, sänktes mot 3 miljoner för att blir betald vid 10 år.

    Då norska stortinget emellertid ville för att land skulle påta sig enstaka sektion från skulden uppstod nya svårigheter, vilka avlägsnades ursprunglig sedan Karl Johan sammandragit svenska samt norska trupper utanför Kristiania samt påmint angående för att fortsatt vägran kunde sätta Norges författning vid spel, varpå stortinget omsider gav efter (maj 1821).[40]

    En ytterligare ganska vass konflikt tillsammans med utlandet gällde den därför kallade "skeppshandelsfrågan".

    till för att skaffa bidrag mot flottans förnyande såldes beneath 1825 många äldre svenska örlogsfartyg, inledningsvis numeriskt värde samt sedan ytterligare tre. Nominella köpare fanns engelska handelshus, dock dessa fanns bara ombud på grund av Spaniens amerikanska kolonier, vilka just frigjort sig ifrån moderlandet, dock dittills bara från England erkänts såsom självständiga stater.

    dem övriga stormakterna åter betraktade dessa stater ännu vilket revolterande undersåtar samt protesterade därför mot försäljningen samt kejsar Alexander I hotade mot slutligen tillsammans konflikt, ifall ej köpet återgick inom fråga angående dem tre senare fartygen, vilka vid bas från myndigheternas långsamhet ännu ej avgått. Även denna gång reste sig Karl Johans självkänsla mot påtryckningarna samt han plats benägen för att stå fast, dock gav mot slutligen vid som tillhör statsråden enträgna uppmaningar vika.

    Skadestånd fick dock i enlighet med kontraktet blir betald mot köparna, samt inom stället på grund av väntad profit blev detta negativt resultat vid affären, vilket även föranledde skarpa efterräkningar hos statsrevisionen (1827) samt riksdagen (1828–1830).[41]

    En huvudfaktor inom tidens allmänna politik fanns rivaliteten mellan England samt Ryssland.

    Lyckligtvis uteblev dock den konflikt mellan båda staterna liksom mer än enstaka gång hotade. landet undslapp sålunda provet, om den neutralitet vilket Karl Johan önskade upprätthålla, skulle behärska bevaras. Vänskapen mellan Karl Johan samt Alexander I fortlevde inom stort sett mot dennes död 1825 samt hans person som följer efter någon i en position eller roll Nikolaj I visade inom allmänhet Karl Johan mycken artighet (så mot modell genom sitt oväntade personliga mottagning inom juni 1838).

    beneath detta polska frihetskriget (1830–1831) rådde emellertid hos oppositionen inom landet vid dem flesta håll ett många kraftfull polskvänlig stämning, vilket gjorde kungen åtskilligt oro. Oppositionen gjorde sig inom pressen även ofta mot tolk på grund av den traditionell misstron mot den östra grannen, dock lät detta ej hindra sig för att vid riksdagarna ställa sig ganska avvisande mot anslag på grund av försvarsväsendet.

    kalenderår 1824 fanns enstaka gränstvist mellan Norge samt Ryssland ("Varangerfrågan"), likt emellertid löstes dock mot slutet från Karl Johans statsmakt började nära norska Finnmarksgränsen åter slitningar framträda, vilka beneath hans person som följer efter någon i en position eller roll vann ökad aktualitet.[41]

    Förhållandet mot Norge

    [redigera | redigera wikitext]

    Karl XIV Johan kröntes mot Norges konung inom Trondheims domkyrka den 7 september 1818.

    detta fanns inledande gången sedan Kristian II:s ceremoni för att kröna någon inom S:t Halvardskyrkan inom Oslo 1514, vilket någon konung krönts inom Norge.[42]

    Också vid detta unionella området visade sig Karl Johan mån angående för att undvika skarpare konflikter. Föreningsvillkoren inom den norska grundlagen, vilka delvis även infördes samt kompletterades inom riksakten (1815), ägde emellertid tillkommit alltför brådstörtat, sålunda för att ofullständigheter samt otydligheter förekom samt den norska kungamaktens svaghet (till modell genom detta endast suspensiva vetot) gentemot stortinget, såsom mot vid köpet genom sin personlig organisation (enkammarsystem inom vissa frågor) inom sig självt saknade nödvändiga garantier mot maktmissbruk samt förhastade beslut, betydde den sammanhållande institutionens svaghet gentemot särintressena.[43]

    Någon planmässig samt målmedveten unionspolitik för att motväga dessa något som har transporterats eller flyttats ej heller vid den svenska sidan.

    Norges egna finansiella samt ekonomiska bekymmer beneath dem inledande föreningsåren inskränkte dock dess förmåga mot samt nyfikenhet till separatpolitik, samt denna pausade sålunda beneath denna tidsperiod inom huvudsak nära, för att man ställde sig avvisande mot svenska önskemål alternativt förslag ifall enstaka närmare förening. Särskilt vid detta handelspolitiska området påkallades emellertid inom massiv utsträckning Sveriges stöd; norska ett större vattenfartyg ofta för transport eller krig tillstaddes sålunda 1814 för att erhålla nyttja svensk flagga samt svenska sjöpass vid farvatten, liksom oroades från Barbareskstaternassjörövare; inom mellanrikshandeln började 1815 principen angående ömsesidighet mellan rikena tillsammans med hänsyn mot produkter samt skepp för att tillämpas till för att efter grabb alltmer utvidgas, samt efter mitten från 1820-talet förvärvades inom enstaka rad handelstraktater tillsammans främmande makter åt norska ett större vattenfartyg ofta för transport eller krig inom fraktfart ifrån land vid utlandet likställighet tillsammans med svenska.[44]

    Karl Johans upprepade förslag ifall ökade rättigheter till kungamakten inom Norge – bland annat genom för att ersätta detta suspensiva vetot mot en helt – blev däremot oupphörligt avvisade från stortinget, samt även andra tvistefrågor började beneath 1820-talet inträffa mellan honom samt stortinget.

    tid 1821 upphävde stortinget sålunda, mot kungens veto, adliga rättigheter inom landet genom för att till tredjeplats gången upprepa sitt beslut. vid bas från den därför kallade Bodøsaken började stortingen beneath årtiondets senare sektion begära ökad delaktighet inom utrikesärendenas handläggning, medan däremot förslag ifall skälig höjning från Norges bidrag mot utrikesbudgeten tillbakavisades.

    Dessutom ägde man 1824 mot kungens stora misshag börjat fira 17 femte månaden i året – dagen på grund av utfärdande från Eidsvollförfattningen likt tillkommit på grund av för att omöjliggöra unionen samt Karl Johans norska kungadöme – såsom norsk nationaldag, samt kungens åtgärder till för att avstyra detta ägde endast mot enstaka tidsperiod succé. nära dem tillfällen, då spänningen mellan honom samt stortinget fanns starkast – särskilt 1821 på grund av danska statsskuldsfrågan samt 1827–1828 vid bas från syttende mai-firandet samt frågan ifall Norges bidrag mot utrikesbudgeten – böjde sig emellertid stortinget mot slutligen undan samt förslagen ifall för att ändra unionsbestämmelserna blev ej satta inom verket.[44]

    Efter greve Baltzar von Platens död 1829 tillsattes ej mera någon svensk ståthållare inom Norge, vilket betydde för att land därefter saknade ett permanent representant var.

    dem norska kraven vid ökade förmåner alternativt ökad likställighet inom rättigheter växte beneath liknande förhållanden samt rönte inom vissa fall tillmötesgående (till modell inom fråga ifall utrikesärendens handläggning 1835 tillsammans mera) samt blev inom andra hänseenden 1839 överlämnade mot behandling från den inledande unionskommittén, likt emellertid fick inom uppgift för att jämväl upptaga svenska önskemål samt nära vars tillsättning Karl Johan kraftigt betonade, för att rättigheter samt förpliktelser borde stå inom inbördes överensstämmelse.

    Kommitténs jobb hann dock ej slutföras beneath Karl Johans personlig regering.[45]

    Inrikespolitiken

    [redigera | redigera wikitext]

    Även vid inrikespolitikens fält tog Karl Johan begränsad efter sin arrival mot ett start obestritt ledningen.

    Ständermöten ägde dittills från Sveriges statsmakt fruktats liksom bråkiga samt ohanterliga; 1812 års riksdag beslöt däremot sålunda gott såsom utan invändningar nästan allt vad Sveriges statsmakt begärde: beväringsinrättningens insättning, stora anslag mot kriget, fri dispositionsrätt på grund av Sveriges statsmakt ovan ultramarinska besittningar, avskrivning från ett massiv sektion från statsskulden samt insättning från indragningsmakten gentemot pressen därför för att ett obekväm bedömning från den nya politiken kunde undgås.[46]

    Tryckfrihetsförordningen

    [redigera | redigera wikitext]

    Genomförandet från den nya tryckfrihetsförordningen stred inom själva verket mot grundlagen, dock då ständerna samt regeringen ansåg detta brådska tillsammans lagens genomförande, struntade man inom kraven vid numeriskt värde riksdagars behandling till beslutets genomförande.

    detta äger även demonstrerat sig för att detta ifrån dem kungatrognas blad fanns planer vid för att lägga fram ett starkt reviderad alternativt snarast helt fräsch regeringsform, "1812 års regeringsform", vilket ifall den ägde genomförts betydligt stärkt kungamakten inom förhållande mot 1809 års regeringsform. från något skäl kom denna nya regeringsform inte någonsin för att läggas fram på grund av riksdagen.

    detta besitter även demonstrerat sig för att denna nya regeringsforms ordalydelse faktiskt lästes in inom den gamla, 1809 års regeringsform, från statsmakt samt statsråd utan alltför stora protester ifrån riksdagen.[47]

    Efter krigsåren framträdde dock efter grabb åter ett riktig besvärlig motstånd bland ständerna. Statsarbetet ägde då närmast för att inrikta sig vid landets ekonomiska upphjälpande ifrån detta svåra läge liksom landet hamnat inom vid bas från enstaka ohejdad sedelutgivning 1808, nästa tid ett överväldigande utländsk import vid bas från dåliga skördar samt ett seriös jordbrukskris.

    Då ständerna sammanträdde 1815 ägde emellertid kungens rådgivare, inom förtjusningen ovan dem yttre framgångarna samt, efter vilket detta önskar synas, utan full förståelse angående krisens innebörd, underlåtit för att ta initiativ mot åtgärder på grund av dess avhjälpande. Ledningen fick då inom stället omhändertagas från ständerna tillsammans greve Fredrik von Schwerin inom spetsen, vilken härigenom fick situation för att grundlägga den "opposition mot ministären" efter brittiskt mönster, vilket han eftertraktade.[46]

    Södertälje kanal samt Göta kanal

    [redigera | redigera wikitext]

    Södertälje nya kanal invigdes beneath högtidliga former från monark Karl XIV Johan den 7 oktober 1819.

    Fortsättningen blev ej lika praktfull. Aktieägarna fick ingen utdelning, eftersom kanalen ej utnyttjades likt beräknat. på grund av för att bolaget ej skulle vandra inom konkurs fick aktieägarna lägga mot valuta. dock efter en par dystra årtionden rätade detta emellertid upp sig samt kanalen gav hygglig profit. Trafiken blev tätare mot slutet från 1800-talet.

    Båtarna blev större samt kanalen behövde byggas angående, den behövde breddas samt fördjupas.[48]

    Göta kanal existerar en från dem största byggnadsprojekt likt någonsin genomförts inom landet. Redan vid 1500-talet föreslog den ryktbare biskop Hans Brask inom Linköping för att ett båtled skulle anläggas tvärs ovan land, ifrån Östersjön mot Västerhavet.

    Planerna vid ett kanal genom land skulle anlända för att diskuteras många gånger fram mot start från 1800-talet då Baltzar von Platens (1766–1829) kanalplaner blev verklighet. Kanalen sträcker sig ifrån Sjötorp nära Vänern mot Mem nära Slätbaken samt existerar okänt km utdragen samt äger 58 slussar. från sträckan existerar 87 km grävd kanal.

    dem mindre sjöarna man passerar vid vägen utgör 103 km från kanalens längd. Den 26 september 1832 invigdes Göta kanal inom Mem inom Tåby socken inom Norrköping beneath massiv pompa samt ståt inom närvaro från Sveriges konung Karl XIV Johan.

    Statskuldens likvidation

    [redigera | redigera wikitext]

    Riksdagens beslut gick inom starkt prohibitivistisk riktning, enstaka åskådning liksom Karl Johan stod mindre fjärran än många från hans rådgivare.

    Samtidigt gjorde han beneath många kalenderår vidare ivriga, dock inom regel fruktlösa försök för att "styra kursen" genom växeloperationer vid utlandet samt tillsatte därvid personligen avgörande belopp. ett finansåtgärd från massiv innebörd vilket tillsammans Karl Johans medverkan genomfördes 1815, fanns beslutet angående kurera den återstående statsskuldens likvidation genom användning från lösesumman till Svenska Guadeloupe mot ett för alltid ränta mot kungahuset.[46]

    Även beneath den nästa tiden förekom ej sällan för att Sveriges statsmakt inom viktiga inre politiska spörsmål underlät för att ta initiativet, vilket självklart stärkte oppositionen.

    Särskilt 1823 års riksdag utmärkte sig beneath sådana förhållanden till ett massiv mängd reformbeslut samt reformyrkanden ej minimalt vid detta ekonomiska området, genom vilka man eftersträvade en systemskifte inom näringslivet samt inom ganska massiv utsträckning proklamerade den liberala näringsfrihetens grundsatser både inom fråga ifall hantverk samt köp.

    Oppositionen fanns emellertid ännu övervägande saklig, samt kungens individ hölls inom regel utanför. Greve Carl Henrik Anckarswärds framträdande mot större betydenhet bland oppositionens chef bidrog ändå mot för att ge den ett mera personlig karaktär samt detta fanns även tendenser för att minska anslagen mot försvaret. nära 1828–1830 års riksdag ägde Sveriges statsmakt emellertid, vid bas från kraftig organisation från sina egna anhängare genom friherreCarl Johan af Nordin samt greveMagnus Brahe på grund av detta mesta överhand samt genom för att myntrealisationen genomförandes, inom vissa hänseenden dock vid en sätt, vartill Karl Johan personligen endast motvilligt gav sitt bifall, gjordes slut vid den osäkerhet inom finansväsendet, liksom skadat landets ekonomiska tillväxt alltsedan den ekonomiska krisen.[46][49]

    1830-talet medförde däremot en oppositionens genombrott.

    Julirevolutionen inom land i västeuropa stärkte ovan läka Europa dem liberala idéströmningarna, tidningen Aftonbladet gav dessa idéer en skickligt samt målmedvetet kroppsdel, vars påverkan snart vida överskred den konservativa pressens, samt kungens gamla rådgivarpersonal började bli äldre samt mot resultat därav uppleva ökad betänksamhet gentemot nyheterna.

    Karl Johan åter kunde vid bas från sin främmande härkomst samt sin oförmåga för att prata landets tungomål egen svårligen ta mera intensiv initiativ vid detta konstitutionella författningslivets plats, var för tillfället alltmer politiska stridsfrågor började framträda, såsom representationsfrågan, spörsmålet angående statsrådets organisation samt rådgivarnas ställning mot kungen samt sålunda vidare.

    Oppositionella skriftställare såsom Magnus Jacob Crusenstolpe samt Anders Lindeberg började även alltmera rikta sina angrepp mot kungen personligen, detta därför kallade "allenastyrandet" samt detta starka påverkan liksom hans gunstling greve Magnus Brahe från dem antogs utöva ("Braheväldet") nära sidan från hans egentliga rådgivare. 1834–1835 års riksdag blev beneath liknande förhållanden enstaka massiv missräkning på grund av Sveriges statsmakt, likt var led många avgörande nederlag tackar vare oppositionens herravälde inom borgar- samt bondestånden samt inom förstärkt statsutskott.[49]

    Under dem nästa år skärptes striden ytterligare genom den kamp mot pressen, vilket Sveriges statsmakt förde tillsammans med hovkanslerAugust von Hartmansdorff samt indragningsmakten såsom vapen.

    His parents were Henri Bernadotte and Jeanne Saint Jean

    Crusenstolpes fällande på grund av majestätsbrott sommaren 1838 förde således småningom krisen mot en eruption genom oroligheter inom huvudstaden, beneath vilka fönsterinslagningar upprepade gånger förekom samt även republikanska attityd fann många förespråkare. Mot slutet från året minskades dock spänningen något samt oppositionen trädde inom förbindelse tillsammans med kronprinsen samt började rikta sina förhoppningar mot dennes regeringstillträde.[49]

    År 1839 bildades den därför kallade koalitionen mellan ett rad oppositionsmän samt andra missnöjda på grund av för att nära den stundande riksdagen 1840 störta detta gamla systemet samt, hoppades man, förmå kungen mot avsägelse.

    Den ägde förbindelser även bland statsråden samt den svenska regeringens riksdagsförberedelser blev sålunda svaga samt otillräckliga. Oppositionen kunde alltså nära utskottsvalen bemäktiga sig en försteg inom utskotten, dock dess förhoppning ifall fullständig seger stäcktes sedan August von Hartmansdorff tillsammans flera lyckats reorganisera konservativa majoriteter hos adeln samt prästeståndet hos vilka därefter ett massiv sektion från oppositionens angreppsplaner blev hämmade genom upprepad propositionsvägran alternativt inom andra fall nedvoterade.

    Karl Johan egen släppte visserligen sina gamla rådgivare inom samband tillsammans departementalstyrelsens insättning 1840 dock förstod även tillsammans med synnerlig seghet för att nära valet från dem nya ej ge dem egentliga oppositionsmännen boende samt kampen mellan honom samt dem rann sålunda efter grabb ut inom sanden, utan för att dem nya idéerna lyckades vinna några framsteg.[49]

    De sista åren

    [redigera | redigera wikitext]

    Efter riksdagens slut (1841) stillade sig stormen, samt då den 80-årige monarken 1843 firade sitt 25-årsjubileum vilket monark fick han ta emot varma tacksamhetsbevis ifrån kurera riket.

    Man kunde nära slutet från hans statsmakt peka vid enstaka rik fredlig tillväxt vid olika områden: ett folkmängd såsom nästan uppnått Sveriges samt Finlands nära skilsmässan, ett nedsänkt statsskuld, nya samfärdsmedel inom struktur från kanaler (Göta kanal tillsammans med flera) samt vägar, en nyupprättat lantförsvar, en årligen starkt något som ökar i storlek eller antal jordbruk, likt numera ofta gav landet exportöverskott från spannmål, enstaka mer än fördubblad industri, en återupprättat bank- samt myntväsen, minskade skatter, dock mångdubblade tullinkomster trots för att tullsatserna vid särskilda produkter nedsatts samt således vidare.

    Även vid undervisningsväsendets enhet ägde enstaka betydelsefull tillväxt dels skett, dels förberetts, exempelvis genom all folkskoleväsendets grundläggning nära 1840–1841 års riksdag.[50]

    Karl XIV Johan ägde enstaka massiv verbal förmåga, dock lärde sig inte någonsin för att prata svenska, vilket han djupt ångrade.[källa behövs] Kungen fick utbildning inom svenska från bibliotekarien P.A.

    Wallmark beneath år 1810–1813, dock tillgodogjorde sig detta endast sporadiskt samt beneath korta stunder.[51] Intill detta sista behöll kungen att vara berusad eller övermättad kropps- samt själskrafter.

    Karl Johans sista sjukdom började inom januari 1844 tillsammans med kallbrand inom ett fot.[52] vid sin 81:a födelsedag, den 26 januari 1844 klockan 6 vid morgonen, insjuknade han plötsligt inom "ett anfall af blodtryckning åt hufvudet, förenad tillsammans med kräkningar" samt den 5 mars fick han en slaganfall liksom åtföljdes från enstaka fullständig dvala.

    Kungen avsomnade efter 42 dygns sjukdom klockan 15.30 [53][2] den 8 mars, efter för att äga vaknat upp noggrann före döden då denne viskade sin son Oscars namn[52]. "Ingen äger fyllt ett väg eller spår liknande min", kunde han tillsammans med dimma yttra beneath sin sista sjukdom samt därvid särskilt erinra ifall den uppryckning den skandinaviska halvön genom honom fått ur dess svåra kris 1808–1810.

    Diktamen från Karl XIV Johan vid dödsbädden; Jag önskar ej döden, jag fruktar den ej; min levnad äger gått ovan 80 år; naturen återtager sin riktig. ingen besitter fyllt enstaka väg eller spår, liknande min; man må öppna världens hävder. Jag besitter styrt människor, ömtåliga ifall sina rättigheter. Då Napoleon anföll detta nation, vilket åt mig anförtrott sina öden, fann denne inom mig ett rival; dem händelser likt förändrat Europa samt återgivit detta sin självständighet, äro kända; man känner även den sektion jag däri tagit.

    Man studere vår bakgrund ifrån Odens mot våra dagar samt säge mig, ifall icke den skandinaviska halvön existerar från någon vikt inom vågskålen från världens skickelser.[54]

    I sitt äktenskap ägde han bara en unge, sonen Oscar I,[3] vilket avgav samt undertecknade sin kungaförsäkran knappt numeriskt värde timmar efter dödsfallet samt därmed efterträdde honom vid tronen.

    Begravningen inom Riddarholmskyrkan ägde lokal den 26 april, tillsammans början klockan 13.15 fram mot för att processionen lämnade kyrkan klockan 16.30. Jordfästningen förrättades från ärkebiskopen Carl Fredrik af Wingård. Karl XIV Johan vilar inom detta Bernadotteska gravkoret, tillsammans inskriptionen: Af lifvet närmade inom bragder af döden inom hvila.[55]

    I samband tillsammans kungens lit dem parade 18 april trampades ett äldre kvinna mot döds från ett samling sjömän.[56] Efter monark Karl Johans död kvarstod endast Nicolas Jean-de-Dieu Soult likt den sista överlevande från dem arton marskalkar från land i västeuropa liksom Napoleon utnämnd inom femte månaden i året 1804.[55]

    Karl XIV Johans begravningståg 1844

    [redigera | redigera wikitext]

    Karl XIV Johans begravningståg 1844.

    Barn

    [redigera | redigera wikitext]

    Barn tillsammans med Cathérine Josèphe Lamour (1771–1808):[b]

    • Olympe-Louise-Cathérine Lamour (född samt död 1789)

    Barn tillsammans med drottning Desideria (1777–1860):

    Barn tillsammans älskarinnan Mariana Koskull (1785–1841):

    • Maria Malm (född c:a 1815).[58]

    Galleri

    [redigera | redigera wikitext]